Igår kväll hade jag ingen lust att göra något, ville bara ligga och halvsova, men behövde lite uppmärksamhet och bekräftelse så jag gick en sväng på Patricia. Ljuvligt att stå ute på däck. Träffade en före detta arbetskamrat som jag inte hade träffat på länge. En A… kom fram och fällde filmkommentaren; “du kanske inte har märkt det, men jag har tittat på dig ett tag”. Han var trevlig. Sedan kom en äldre karl och honom hade jag ingen lust att snacka med så jag sa till New Yorkaren jag just börjat prata om turistiga saker med att han skulle låtsas vara min kille.
Den äldre karln sa; “Är ni ihop? Ni ser så himla fina ut tillsammans.”
Jag sa snabbt till New Yorkaren;” Please pretend to be my boyfriend” och det gjorde han så glatt.
Äldre karln till New Yorkaren; “Your boyfriend looks very nice”.
New Yorkaren; “He is”.
När karln hade gått sa New Yorkaren; “We better keep on pretending if he sees us” och så tog han mig i handen och förde mig bort till sina vänner.
Det var som hämtat ur någon film.
Sedan gick jag hem. Hade ju fått min bekräftelse.
Fick just post från skolan. Börjar läsa IT den 16 augusti.
Etikett: män
”Zlatan”
Söndag och 27 grader
Gårdagskvällen i korthet; träffade kamrat a på Torget men han – som lockade ut mig – skulle sedan hem och kela. “Är det sån du ska bli nu när du har kille”, sa jag då men var tacksam över att kamrat b gjorde mig sällskap när jag ändå var på g. Hamnade inte helt oväntat på CC men var inte i fas utan betraktade mest. Mest minnesvärt var att se det överfulla dansgolvet under Hard Rock Hallelujah. Såg fyra ex. F-y-r-a. Hälsade på noll. Vill inte ha ett endast ex till så det är väl därför jag lever som en munk; träffar otaliga karlar men går inte längre än så.
Träffade förresten snyggogrannen i porten igår.
Snyggogrannen: Tja
Jag: Tjaa
Snyggogrannen: Är det bra?
Jag: Jo tack, det är fint
Snyggogrannen: Strålande
Varför sa jag inget mer? Varför är jag inte mer verbal? Varför kommer jag på allt när det är försent? Varför är min hjärna så slö? Det är väl därför jag föredrar att skriva framför att tala. Hinner ju tänka först.
Visst känner man sig som en loser när man promenerar hemåt på morgonkvisten med en påse skräpmat i näven!? Eller är det bara jag som har mina nojor?
Skulle vilja slappa i min porr-röda soffa hela dagen men har lovat bort mig på “romantisk picnic på kungliga Djurgården – I bring a dunk of eldvatten and you bring a sommarsallad” så nu måste jag gå och handla och svänga ihop sommarsallad a’la Kim M.
By the way
Oväntat besök
Klockan slog 03:15 och jag skulle just borsta tänderna och dra mig undan bakom mitt röda draperi. Då ringde mobilen;
“Hej det är “Zlatan” (jag kommer kalla honom så hädanefter). Vad gör du?”
“Inget särskilt, skulle just gå och lägga mig.”
“Undrade bara om det vore okej om jag kom förbi. Jag sätter mig i en taxi nu så jag är där om en kvart.”
Livet är ju fullt av överraskningar.