Jag har skrivit om ämnet tidigare men det tål att upprepas. Häromkvällen chattade jag lite med en mycket trevlig yngling på Qruiser (vet ej varför jag är inloggad där hela kvällarna eftersom jag nästan aldrig talar med någon – bortsett från några vänner som vägrar ha MSN). Hursomhelst. Ynglingen flirtade tydligt med mig och en bra bit in i samtalet frågade jag varför han inte har någon pojkvän.
“Jo, men jag har pojkvän”, svarade han, “men vi förstår inte varandra”.
Men dumpa för helvete.
Jag hade (så klart) ett långt utlägg om att han – för sin egen och sin killes skull – kanske skulle ta och avsluta det fem år långa förhållandet om det verkligen är så att de inte förstår varandra efter alla dessa år. Förmodligen sitter de båda och raggar järnet på var sitt håll och väntar med att sätta punkt tills de funnit någon annan.
“Jo, jag vet”, sa han, “men det är inte så lätt”.
Jag målade upp hans liv framför honom; hur han går runt och är inte helt tillfredsställd och vaknar upp när han är runt 80 och inser; “Det här var ju verkligen inte så kul”.
Ynglingen lyssnade och antecknade säkert ihärdigt.
Det är inte konstigt att folk är bittra när de går runt och lever i sina b-förhållanden. Vakna! Det är inte så tradigt att vara singel. Det är definitivt trevligare än att leva i en kass relation (jag vet). Det känns som att om man inte har partner och/eller barn är man en outsider och tas inte riktigt på allvar (oavsett läggning).
Så frågan är; är det vi singlar som är freaks eller är det packet som lever i sina värdelösa förhållanden – livrädda för att inte ha någon?
Etikett: män
Vad är väl en bal på slottet
När jag var tio år var jag oerhört kär i JR och när jag googlar får jag veta att JR spelar i en kvintett (med oerhört töntigt namn) + ansökt om att få bygga ut sitt garage. Ansökan blev beviljad av kommunen. That’s it. Han är säkert jättelycklig och så vidare men en liten del av mig vill åka och hämta honom och ta med honom på ett äventyr han sent skulle glömma.
Wow – ett sportinlägg
Denna morgon vill jag gratulera fransmannen Brian Joubert som tog guld i konståknings-EM.
Utan att resa har jag kommit hem
Nu har vi återigen varit ute på långpromenad med mobilkameran i högsta hugg. Vi hittade en inhängnad med en skylt med en hund på – precis vad vi efterlyst. Hann inte gå dit idag eftersom Sebbe frös (han lade sig ner i snön, huttrade och vägrade gå så jag fick bära och värma honom). Men snart så. Tänk att kunna ha Sebbe okopplad utan att vara orolig för vare sig bilar eller hundrädda människor. Blir själv en smula irri då lösa hundar kommer farande mot mig.
Jag vill förresten lägga till tre kategorier till listan över sådana som flirtar med mig. Förutom tonåringar (eller upp till 23 så där) och 73-åringar är det killar som “lever i ett förhållande som inte är så bra”, mogna män som just kommit ut samt sådana som befinner sig i landet i några veckor pga arbetet och söker lite casual sex. En av den senare kategorin tillkom idag och han såg ut som en sån där hunkarnas hunk och var säkert inte van vid att bli “nekad tillträde”. Men se, jag är inte intresserad av casual sex. Det är så väldigt 90-tal och med min könisnoja är det ingen bra kombi. DESSUTOM SKA JAG JU FÅ BESÖK FRÅN ISRAEL. Å, han är så fin, israelen, med sina fraser (”your hair is amazing”, “you are always beautiful to me”) som får romantiktörstande mig att flämta.
Jag är så lätt att få på fall om man säger alla de där klyschorna.