När en man har haft en jobbig dag går han ut och slår någon på käften. Kanske mördar han någon vid en bankomat. Kanske våldtar han en 70-årig tant (som ni vet mycket färska och bokstavliga exempel). Förmodligen slår han sönder saker; vandaliserar. Super ner sig och drämmer till frugan/maken där hemma. Örfilar barnen. Hänger hunden i svansen. Ja, ni kan typen. Den där mannen.
När en Man har haft en jobbig dag skriver han ett aggressivt men sakligt mail som han skickar till rätt person. Han publicerar därefter ett uttömmande men ej självförgörande blogginlägg (en Man har en blogg, ser ni). Kanske avreagerar han sig lite på Facebook (förmodligen raderar han strax därpå det han skrev eftersom poängen ju är att FÅ UR sig känslan och en Man använder gärna det skrivna ordet som redskap). När Mannen kommer hem kramar han sin hund hårt (kan även vara ett annat husdjur, en sambo eller ett barn) och därefter laddar han musikspelaren med rå, hysterisk techno och ger sig ut och joggar/powerwalkar. När Mannen sedan kommer hem igen tar han sig en dusch, fixar till en hälsosam men oerhört smarrig middag och därefter är han lugn som en filbunke. Lugn och reko. Ja, en riktig Man.
Etikett: män
Andedräkten
Gissa vem som hörde av sig igår.
Han jag träffade på arabfesten: Andedräkten.
Han skrev (uteslutande med versaler och på engelska).
”Jag behöver din hjälp!”
”Med vad?”, undrade jag.
”Jag vill lägga upp bild på mig själv på nätet.”
”Hmm. Det är busenkelt.”
”Jag har ingen egen dator och ingen kamera.”
”Du kan väl göra det hos nån vän eller på jobbet?”
”Alla mina vänner är hetero.”
”Mhmm.”
”Jag vill komma hem till dig och göra det där.”
(Fastän jag är en hjälpsam, trevlig person:) ”Nej du, så funkar det inte. Inga främmande karlar i mitt hem.”
Jag har jämt så… märkliga människor efter mig.
Vad händer med den mördade kärleken?
Jag sitter här och funderar på vart kärleken tar vägen.
Som jag skrev en gång så har ett ex börjat jobba i byggnaden mittemot. Jag ser honom så gott som dagligen och jag minns hur kär jag var. Jag är ju en sån som gör saker och ting ordentligt och grundligt. Älskar exempelvis. Det sker inte så ofta men när det väl händer så är det på riktigt och med hela mitt arma väsen.
Nu tänker jag på exet tvärs över gatan. Jag älskade honom så hårt och nu känner jag ingenting. (Kanske lite, lite avsky. Jag gillar honom inte som människa. Tänk taskiga värderingar.)
Så vart tog kärleken då vägen? När vi var färdiga med varandra han var färdig med mig så hade jag ju ihjäl den. Jag stängde av. Blåste ut lågan. Drog ur kontakten. Det var svårt och det tog lång tid, men plötsligt var känslan borta.
Visst är det märkligt.
Jag leker med tanken: skulle den mördade kärleken kunna uppstå?
Nej.
Jag tror att det fungerar lite som en rotfyllning. Likt en tand gröps ur och fylls med någonting artificiellt gröps kärleken ur, men vad den fylls med vet jag inte. Ett tomrum kanske. Eller helt enkelt en ny erfarenhet.
Det som var var.
Det som kommer kommer.
Och framförallt: det som är är.
Dagens as (tidigare ”Dagens mail”)
Han: You are hot, dude!
Jag: Well thank you. Are you?
Han: Am I what?
Jag: Hot?
Han: That’s for you to decide.
Jag: Well, you haven’t got any pics, so…
*Det kommer en ful bild föreställande baksidan på en naken småfläskig ung man*
Jag: A facepic is hotter.
Han: Tell me about it.
Jag klickar på *Log out*
