Efter den harliga tapasmiddagen igar kvall gick vi hem och sag ett avsnitt av Sex and the City. Drack en whisky pa balkongen. Solen hade sedan lange gatt ner och stadens sus och dus ekade mellan fasaderna. Vackert vackert. Som en drom.
Vi promenerade till en homobar i narheten, for att dricka valdigt stark gin & tonic. Min arm invirad i plastfolie pga tatueringen – valdigt fashion da det i gatlyktornas sken sag ut som att jag bar varldens fetaste silverarmband. Traffade min van Ron som var en solstrale som vanligt. Hangde pa uteserveringen och filosoferade lite. Kom fram till att det inte alls ar sa galet att vi ar tillsammans trots avstandet. Jag menar, ar ut och ar in gar man runt och letar efter nagon. Nya motesplatser oppnas men det ar alltid samma manniskor overallt. Nar man val moter nagon spelar omstandigheterna inte sa stor roll.
Ah, och sa motte vi Y:s ex. Som tydligen fragade vem jag var. “Min svenska pojkvan”, svarade Y. Det kandes gott… Och bekraftande.
Nu sitter jag i herrunderbyxor och kanner vinden over min kropp. Fonstren ar oppna och faglarna vasnas. Y ar hos sina barn och jag vantar pa att en van ska vakna sa att vi kan ta en promenad.
Jag kanner mig lite… tagen av Y (psykiskt nu, okej). Han ar sa bra mot mig och jag ar inte van vid att karlar ar bra och omtanksamma. Det har funnits sa manga as i mitt liv. Allt kanns bra och naturligt och bara att ta en cykeltur ar KUL. Forresten sa cyklade vi till ett stalle jag besokte sista kvallen jag var har forra gangen. Det kandes sa absurt. Hade nagon sagt att jag nasta gang (bara ett halvar senare dessutom) skulle besoka platsen pa cykel och med karlek hade jag skrattat valdigt hogt. Nu vet vi att allt vi onskar i livet kan finnas bakom hornet. Vi maste bara vaga.
Note to self:
אלד
Jag kanner mig valdigt fri och levande just nu. Darfor lyssnar vi nu pa en lat som ar valdigt NU (Y har for ovrigt just lart sig skillnaden mellan “nu” och “ny”). Sarit Hadad “Hofshia” (fri) חופשייה.
Etikett: lycka
Romantik
Tatuerad
Satt er ner sa ska ni fa hora.
I formiddags var Y och jag, liksom valdigt manga andra – eftersom det var fredag och helgdag, ute och strosade langs Tel Avivs livliga gator. Solen varmde pa ordentligt och vi gled in hos Jovino for att se om de hade nagon ledig liten lucka. De lovade ringa inom ett par timmar sa Y och jag shoppade lite + gick pa marknad. Mobilen ringde och joda, de hade en tid at mig. Nu. Ingen tid att jiddra eller dividera sa vi rusade till Jovino och en kvart senare hade jag antligen min efterlangtade tatuering pa vanster underarm (pa insidan). Det ar nagot hebreiskt sa klart, men vad det ar far ni se inom kort… 250 Shekels, men “200 – only for you”, sa inte mer an 400 kr gick det pa. Och han var bra. Och stallet var bra. Och den mogna damen i kassan var superb.
Vi slog oss ner och at en harlig, nyttig middag pa en uteservering. Drack en ol for att fira tatueringen ocksa. Observanta lasare minns kanske att jag skrev om den redan forra aret.
Darefter hem. Dusch. Vuxenmys. Vila. Cykeltur till stadshuset for glass (vanilj/ingefara). Nu har vi just kommit hem och jag trivs som fisken i viken. Eller snaren. Eller havet. Ja, ni forstar.
Y ar en jakla puma. Pa saval in- som utsida.
1 dag kvar
Som ni kanske förstår har jag ett gäng fjärilar i magen – en hel fjärilsfarm!
Väskan är i stort sett färdigpackad. Passet är framplockat och kontrollerat och pengarna är växlade. Sebbe har fått manikyr och pedikyr och tovorna är bortklippta.
Jag försöker jobba lite nu men det går sisådär. Datorhelvetet orkar jag inte ens tänka på. Den funkar i en timme och därefter lägger den av. Jag tar tag i det problemet nästa vecka, ty nu har jag annat att tänka på. ÅH! Äntligen!