Varifrån fick jag all energi?

Aha. Det är så klart vårsolen som ligger bakom.
Sov dåligt då jag drömde flera mardrömmar om att jag var jagad av onda män i nån skog (jag tog en lian ner till marken från nåt berg) och att jag klev in en hiss och just när dörrarna skulle slås igen hoppade två fulingar in och började nita mig (varpå jag vaknade och kände mig extremt liten och mörkrädd).
Ändå kände jag mig pigg och kry när jag väl tog mig upp och till jobbet, och här har det varit full rulle i två timmar. Mycket ambitiös har jag varit så nu kan jag nästan kick back and relax.
Fredag. Ledig helg. Vår. 25 dagar kvar.
Livet ler.

Ett sånt där inlägg som jag kanske raderar imorgon när jag inte är tröttglad


3 månader senare – det här med kärleken.
Vad är det som gör det?
Vad är det som gör att allt, ALLT, blir så mycket trevligare när någon kallar en alsclean (älskling) och man vet att personen ifråga menar det?
3279 kilometer är liksom ingen match. Hade min man bott i Göteborg så hade jag förmodligen inte träffat honom särskilt mycket oftare än jag gör nu.
Och så säger jag: “jag har aldrig mött en man som är så stilig och rar och rolig som du”. Och han tittar på mig med den blicken och säger “jag älskar dig” (och till och med på engelska så låter det trovärdigt) och tiden stannar återigen och jag säger: “det är därför 3279 kilometer inte betyder någonting”.
Åh, jag är så glad över att jag inte nöjde mig med något halvdant, utan att jag väntade på det riktigt rätta – även om omständigheterna är som de är.
En fucking torsdagskväll i mars blir liksom… okej. Det är inte illa!
Jaja, jag tjatar – men jag är ju kär. Acceptera.