Privat: Tungt att vara ledig

Den lediga helgen var minst sagt ansträngande och jag betedde mig mycket ungdomligt då jag lyckades ta mig ut två kvällar på raken. Plötsligt kändes det som om året var 1997.
Veckan avslutades med filmmaraton (jag återkommer i ämnet). Är helt slut idag, så jag avrundar här och nu…
Äntligen måndag.

Bowlingen i bilder


Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).

Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!

Kloten flög och käglorna föll.

Medborgarna jublade.

Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.

Succé.

Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.


Jag plus personalchef. Älskar henne.

Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.

Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.

Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.

Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.

AW

Okej, jag ska ta en After Work på Torget i afton, efter min superlånga dag.
Nån gång mellan 20 och 21.
Kanske kommer jag med någon kollega, kanske kommer jag ensam.
Då hoppas jag att du är där.

Hej då Zipper

Jag kan konstatera att Zipperfolket börjat bete sig som huliganerna på Patricia – de slänger ut folk på måfå bara för att kunna släppa in nya, färska som de kan mjölka på pengar.
Nej tack, säger jag. Efter sammanlagt tre besök så gör jag slut. Vilken tur att kärleken aldrig slog till.
Aha, du tror att jag skämtar, ditt lilla as – låt mig då påpeka att när jag gjorde slut med Patricia så var det slut för alltid. Patricia existerar liksom inte längre i mitt medvetande. Och jag är inte den ende som dumpat slynan – ingen besöker ju henne längre.
Så fuck you Zipper bitch. Jag håller mig till Torget – där är jag alltid välkommen.

Helgen i bilder

Det är måndag, och det är skönt, men jag ser fram emot nästa helg eftersom den som var var på tok för aktiv och händelserik.
I fredags säsongsavslutade vi Mälarpaviljongen. Tack för i år!

Sebbe smakade glatt på såväl min halloumiburgare...

...Som vännens köttiga baconburgare.

Därefter gosade de lite. "Male bonding" kallas det också.

Sebbe spanade in hunden Kajsa, 11, som så att säga har "stängt butiken" och inte är det minsta intresserad av unga herrhundar.

Kärlek.

Kvällen blev lång.

I lördags var jag på IKEA och köpte ett nytt, elegant bord och en miljard färgglada kuddar och lite annat, däribland en fantastiskt vulgär plastväxt.
Färgglatt ska det vara i denna ack så gråa, tradiga värld.

Obligatorisk vilopaus.

Medborgarna åt korv. Så klart.

Tack och hej.

I helgen blev vi också förföljda av en nyfiken katt. Sebbe såg honom/henne dock inte.

Och jag tog ett obligatoriskt bloggfoto.