Jag stör mig enormt på fula skivomslag. Här kommer några jättefula, några okej och några fantastiskt vackra.
Alla omslag fann jag på en site med ESC-relaterad musik och på måfå plockade jag ut följande:
KATASTROF
Hej, jag ser tilltryckt ut. Jag drar på mig en ful hatt så jag ser ännu mer ut som en plattnosad hund. Skittråkig textplacering. Osar B&W.
Okej, hon hade en låt som hette Maria Magdalena, men nu går hon väl ändå för långt! Hon sjunger bra och hon är nog rätt vacker men här ser hon ut som att hon inte har alla suggor i båset. Roligt dock med det fulsnygga namnet Doris i enorma versaler. Ful färg.
Ler han? Har han ont? Fult retuscherad bild och det vidriga typsnittet skvallrar om att en vikingakarl ska komma. Han kommer ej. Johansen ser förstoppad ut. Hoppas det snart kommer ut.
Hahaha.
Subban Serifovic. Tur att hon sitter långt borta då hon är så förbannat ugly (och korkad). Allt är fult. Töntiga vingar och åh, vad det brinner där framme. Stämpla ut och gå hem, subba.
Vem vill se en ful gammal man på så här nära håll? Vad gör handen där? Är det gubbens hand? Ska han nypa mig i örat?
Extrema närbilder i fula färger är aldrig rätt. Hon ser smutsig ut.
Alla fel. ”Vi ställer karlarna med pattarna i vädret, bara så där. Jättenaturligt. Och så ska de titta ner så det blir lite mystiskt!”
MEN KLÄ PÅ ER! Fel fel fel. Onaturligt glada gossar som väntar på att wannabevikingen Johansen ska spänna på dem.
Hahaha. Hennes ställning. Väldigt horigt omslag; vem av gubbarna ska bli den förste att få komma till?
Al-la fel. What’s up med det fula spöklika ansiktet? Eller de kyliga färgerna? Den vidriga horposen? Är hon kissnödig? Har hon nerkissade trosor? Smutsig och oduschad!
Fulast av dem alla. ”Köp min julskiva!” (Eller ”visa fittan så får du popcorn”.)
HELT OKEJ… MEN…
Snyggt! Snygga färger! Snygg spansk donna. Men jag kan inte sluta tänka på att det ser ut som att hon sitter på ett utedass.
Spanjoren är lite för fjompig för denna pose men bilden är snygg. Jag har problem med att figuren som A och V bildar är vit. Som om vi behöver ett förtydligande – vi hade sett den om den hade varit i samma färg som resten av texten. (Känner mig dumförklarad.)
Snyggt och arty och lagom stilrent! Vill dock flytta texten lite åt höger. Å andra sidan kanske omslaget då skulle kännas för tillrättalagt.
Gillar det inte men omslaget passar musiken. Dock: man sätter aldrig textruta/klistermärke över ett herrskrev! Han i mitten kommer undan med sin gigoloblus. Han har nämligen det där i blicken.
Jäkligt het bild, men all text får mig att tänka på nån samling i stil med ”Absolut guitarr hero”.
Supersnyggt men det fulbilliga typsnittet i fulbillig färg förstör allt. Gör om, gör rätt. (Tänk: maskinskriven text!)
Den där fula rutan fyller ingen funktion. Ta bort den så snackar vi sen.
Otroligt snyggt foto men gult och rött … Nej, det röda stör mig. Typsnittet också, tror jag.
Det snirkliga typsnittet gör att det blir för mycket av allt. Wella?
Otroligt sexig bild. Har han nån på knä framför sig? Vill inte köpa skivan. Vill ligga lite. Den röda färgen är onödig i sammanhanget.
ALLA RÄTT
Snygg samlingsskiva. Dova färger. Vackert foto. Enkelt och intelligent.
Arty. Snygga färger. Alla rätt. Bravo. Man ser att de tänkt till då de har placerat det längre ordet till vänster och det kortare till höger då det finns mer hattplats till vänster fastän artistnamnet ju oftast kommer först.
Är man lite till åren kommen kan man göra nåt helt annorlunda. Bravo. Plus för ej rak linje.
Dansk åttiotalsschlager! Man ser vad man får. Alla rätt!
Sobert och snyggt! Bra där!
Spännande.
Spansk glad hunk. Ständigt på väg. Snyggt.
Jag blir lite åksjuk av det här omslaget. Men jag gillar det.
Återigen alla rätt. Snygg bild. Snygga färger. Snyggt typsnitt. Snygg lek med linjerna.
Alla rätt! Snyggt och lagom arty! Man tror att det är ett pennstreck i mitten, men det är ju ett W och ett M. Bravo.
Etikett: konst
Förevigt ung
Ja ja, jag lider av en något tidig 40-årskris. Jag sitter här med mitt gråa hårstrå ovanför vänster öra, med rynkorna som inte längre går att dölja genom att inte le, med gubbfläsket som vägrar brinna fastän jag äter som en fågel och rör på mig så mycket jag hinner. Jag stönar ju ta mig tusan till och med så där som gubbar gör när de reser sig upp!
Därför borde jag kanske bli glad över att personalen på systembolaget envisas med att fråga mig om min ålder, men det blir jag inte. Jag blir bara irriterad.
Inte nog med att jag, för att få köpa mig en flaska mumsigt rödtjut till lördagens middag, måste ta omvägen till alkobutiken när jag är ute och snabbhandlar lunch – jag måste dessutom stå ut med att att bli ifrågasatt. När jag väser: ”herregud, jag blir 35 i år!” iakttar de mig med misstänksamheten lysande ur ögonen. Jag är en ung (nåja) man som inte ljuger om saker och ting och jag vill inte bli ifrågasatt av någon. ”Jag gör bara mitt jobb”, skulle de såklart pipa om jag hade mod nog att slå näven i bordet. ”Och du gör det uppenbarligen inte särskilt bra”, skulle jag fräsa tillbaka. ”Se på mina rynkor. Se på mitt fläsk! Och tror du verkligen att en nittonåring kilar in och köper en DYR flaska KOSHERvin? Herregud!”
Jag vet inte vad ungdomarna dricker numera, men när jag var under 25 drack jag det billigaste tyska vita vinet jag kunde hitta.
Så här såg jag ut när jag var 19. Jag syns inte så väl, jag vet, men detta är den enda bilden jag har i datorn som jag är helt säker på att föreställer en 19-årig Kim. Den är knäppt för ett konstprojekt i en fotografs villa i Saltsjöbaden 1994.
Ja, han försökte ligga med mig.
Nej, han skulle inte försöka idag, ty jag är inte 19 längre.
Vackra tavlor med mycket hud
Befinner ni er i Stockholm i helgen så tycker jag att ni tar er till Galleri Kocks på Kocksgatan 18 på Södermalm och går på konstutställning.
Det är min vän, den fantasiske konstnären John, som återigen ställer ut sina vackra tavlor. Vernissage i afton kl 17-20.
Förra gången såg det ut så här.
PS. Har ni tur så träffar ni mig ikväll. Det beror lite på om jag somnar stående på väg hem från jobbet eller ej.
Tavlor och mode
Det var väl en rätt trist helg, eller?
I fredags kom Dansken över och vi såg på film men snart somnade både han och Sebbe så jag satt och ugglade ensam en bra bit in på lördagen.
Och i lördags var vi på min vän Johns utställning. Det var trevligt. Se hans tavlor på Galleri Kocks på Kocksgatan 18 fram till den 27 augusti.
Hela lördagskvällen och hela söndagen såg jag på Project Runway. Det var fashionistan Dansken som fick mig att börja se på det och snart var jag fast. Okej att min inställning är “men ärligt talat, hur många varianter av en blus kan man skapa egentligen?” men det är lite kul att se på programmet i alla fall. Så pass kul att jag såg en hel säsong plus en bit in på nästa.
Hmm… Det var min helg det.
Finkultur
Medan vi lunchade beundrade den thaimatsbjudande kvinnan mina tre konstverk som hängde på väggen bakom henne. Hon ställde frågor om vad tavlorna egentligen föreställde och symboliserade och efter en lång, lång utläggning från min sida lade hon huvudet på sned och sa; “Tänk vad roligt att du har sådana smygekivoka inslag i dina tavlor. Här kommer folk in och säger; “åh, vilka färgstarka, glada tavlor” och så missar de helt fit*orna”.
“Det är det som kallas konst”, sa jag och skrattade så rått jag bara kunde.
Lunchen var god! Det var lite New York-känsla över det hela. Kön (med “k”, inte med “sch”) ringlade sig ut på gatan men servicen var snabb och snart var vi där inne bland alla andra hungriga själar och/eller gapiga asiatiska kockar.