Vattenmelon, någon?

Jag var inne på underbart hysteriska Amanda Lepores galet knäppa hemsida och kollade på bilder tagna av David LaChapelle, som jag nog måste säga är min favoritfotograf. Hittade en underbar filmsnutt (klicka på sista bilden, längst ner till höger) som fick mig att minnas att min syster alltid ville att jag skulle smeta in hela hennes ansikte med läppstift.
Det var ju så att alltid när föräldrarna var borta och bröderna likaså sminkade jag min syrra, våfflade hennes hår och klädde henne i dockkläder så att hon såg riktigt billig ut. Sedan fick hon stå och mima till Madonnalåtar medan jag såg på (och förmodligen önskade att vi kunde byta plats). Fatta vad jag är förutsägbar.
Hursomhelst. Kom att tänka på det när jag såg filmsnutten och jag blev glad ända in i själen.

Berättelsen om TM

En gång i min ungdom, på mitt förra jobb, startade jag och en kollega ett slags nyhetsbrev som kom ut ett par gånger i månaden. När min kollega slutade tog jag över verksamheten vilket ledde till ett månatligt magasin vid namn TM, som var på ca 35 sidor. Jag intervjuade de anställda, presenterade nyanställda, fotade och rapporterade från firmafester och mycket mer därtill.
Den fiktiva chefredaktören var en dam vid namn Lolita Lurvbuske. Med henne vid rodret spårade dock magasinet ur och blev oerhört icke-politiskt-korrekt med mycket sensuella inslag som “gissa min balle” eller “fittpusslet”. Därför tog pryda Louise-Margaretha Hauptzenkollen-Schütz över. Läsarna svek dock, eftersom de älskade de såsiga inslagen och Lolita var snart tillbaka.

Lolita Lurvbuske.