Underbara


Underbara Sebbe!
När jag nyss klev ut ur duschen låg han i sin bärväska och väntade på mig. Så söt. Nosen utanför, svansen likaså.
Jag rekommenderar alla ensamstående att skaffa hund.
Jag, som har ett enormt behov av fysisk kontakt, är inte på långa vägar lika desperat efter närkontakt längre.
Det vände med Sebbe.
One night standen lyser med sin frånvaro (missförstå mig nu inte, tack). Ja, jag kan ju inflika att jag aldrig någonsin haft ett ONS pga sexet, utan enbart pga närhetstörsten.
Skaffa hund. Det hjälper. Hundar är bäst. Glada, roliga och trogna.

Don’t call me baby

Talk later Kimi.
Puss.
Han fortsätter att använda de där orden fastän jag har bett honom att sluta med det eftersom det inte gör saker och ting lättare.
Sedan försöker jag vara cool så jag svarar likadant.
OK dear.
Neshikot.
Därefter dunkar jag huvudet mot skrivbordet några gånger, smäller ihop datorn och går hem.

Det kom ett mail…


…Från mitt älskade ex Y.
Jag har analyserat i fyra timmar ett dygn.
Uppdatering: Varför skriver han aldrig ut hela “darling” och varför skriver han det alltid med versal i början?
Uppdatering 2: Okej, detta var ett svar på ett mail jag skickade igår. Tipsade om en artikel i Jerusalem Post som handlade om att Finland älskar Israel (vilket var mer än jag visste). Han kommenterade det och så avslutade han mailet med orden som syns ovan.
Uppdatering 3: Menar han “jag saknar dig online”?
Uppdatering 4: Men det funkar ju inte. Vi hördes inte igår, men i fredags samtalade vi väldigt länge på MSN.
Uppdatering 5: Och vad betyder smileyn? “Hihii” som i “jag ger mig” eller “haha” som i “jag luras lite” eller “hoho” som i “jag är busig”?
Uppdatering 6: Knapprade på mobilen. Var i färd att ringa men tänkte, snål som jag är, att ska jag betala 17 kr/minut så ska jag ringa min pojkvän. Inte mitt ex.
Uppdatering 7: Jag SMS:ade. Han svarade.
Uppdatering 8: Jag ringde. Han sa “Puss”.
Uppdatering 9: Men det förändrar ju ingenting.