Åh, vad jag är viktig

Jag upptäckte tidigt i morse på jobbet att en mycket viktig sak helt glömts bort under min semester.

Ja, jag är en nyckelperson.
Kommer jag någonsin kunna resa bort igen?
Och om jag gör det – kommer jag kunna slappna av?
Åh, detta liv. Det är tungt att vara spindeln i nätet.
Kim Oumbärlig är mitt namn. Ett fruktansvärt fult ord för övrigt – lite som en könis:
“Hej, mitt namn är Lennart. Du minns mig kanske inte men vi träffades på Galna Tratten för en månad sedan och nu visar det sig att jag fått såna där oumbärlingar – ja, du vet könsvårtor – så det är nog bäst att du går och testar dig”.

2008 del 2

Gissa vem som är tillbaka på jobbet.
Jag hatar inte att vara här men jag känner mig inte riktigt redo.
Gårdagskvällen var en sån där kväll då man slappar i soffan och äter en massa glass och zappar från program till program och ser en massa skräp bara för att slippa inse att kvällen är över, semestern är slut och sommaren är ett minne blott.
Till slut, efter ett avsnitt av inget mindre än Baywatch, såg jag sanningen i vitögat och drog nåt gammalt över mig.
Innan jag lade mig skrev jag ner vad jag vill uppnå under andra halvan av 2008. Mycket pretentiöst förstås, men jag ska försöka uppnå mina mål.
Ha en bra dag.
Lycka till på jobbet, ni som liksom jag är inne på dag 1.

8 timmar till semme

Godingar!
Det är en stor dag det här.
*Jag går på semester
*Dansken kommer hem till Stockholm
*Pride startar
*Extra fet lön hamnar på kontot
*Sebbe och jag ska träffa Tysken och tyska Eva
*Jag ska träffa Dansken
*Min Greatest Hits-bok släpps
*Solen skiner både i skyn och i sinnet
Dagens mail:
Ha en skön semester. Tack för dina fina och bra insatser det gångna halvåret.
/Chefsperson

Grabbigt värre

Om ni rörde er i centrala Stockholm igår eftermiddag såg ni förmodligen en välklädd, rakad men skäggig man strax över 30 (men som enligt en dansk man ser ut som 28) som slirade runt med inget mindre än en pirra. Oroa er inte – det vara bara jag som var ute och handlade kontorsmaterial inför semesterperioden. Lagret skulle fyllas på ordentligt och eftersom jag är The Man (nu grabbigare än någonsin) var det jag som tog tag i detta fysiskt mycket krävande arbete.
Ja, jag förstår att ni undrar vad det är som står på – men lugn – jag är fortfarande en popfjolla med lagom tveksamma handleder.
Snart kanske jag överger mitt arty jobb och blir lagerarbetare istället. Man vet aldrig vad som komma skall – det är det som gör vardagen spännande och livet uthärdigt.

Käyrä nousemaan


Gårdagen var en mycket bra dag, både professionellt och privat.
Först och främst var jag på utvecklingssamtal och som ni ser av min karriärkurva ovan har den efter lång, lång tid vänt och går nu mer eller mindre spikrakt uppåt.
Ingen är gladare än jag.
På hemmafronten kom Tysken över på smal middag. Tyvärr var Tyska Eva kvar i villan på landet men Sebbe hade trevligt ändå.
Tysken är en väldigt rolig man. Jag försökte förklara skillnaden mellan “brygga” och “kaj” och Tyskens nästa fråga var så klart om det finns något som heter “kajbrygga” – han är ju så frågvis och förmodligen är det delvis därför han talar så bra svenska efter bara ett drygt år i landet (minns “bmdubbelv“ och inte minst “össnö“.).
Det blev mat och vin på balkongen och Sebbe fick en massa uppmärksamhet.
Innan jag gick till sängs såg jag en snutt av ett sånt där amerikanskt Animal Rescue-program på Animal Planet och det borde jag inte ha gjort. Jag blev så ledsen, så ledsen då jag såg ett inslag om en hund som blivit lämnad (utan mat och vatten) då ägarna flyttade (!). Fatta vilka vidriga människor det finns i denna värld. VIDRIGA!
Apropå mina lysande framtidsutsikter ser mitt liv nu ut som följer. Jag har:
* Karriär
* Hem
* Hälsa
* Hund
* Bra familj
* Goda vänner
Som vanligt är det kärlekslivet som lyser med sin frånvaro.
*Käyrä nousemaan betyder ungefär “låt kurvan stiga” och kommer från en ekivok låt med den numera bortgångna sångerskan Kikka.