Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.
Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.
Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.
Etikett: Italienaren
Punkt
Är hos Italienaren. Efter en lång, solig promenad tvärs över Kungsholmen ligger jag i en soffa i en bostad på fjärde våningen. Fönstret framför mig står öppet och stadens sus och dus blandas med den friska vinden som letar sig in i lägenheten och svalkar mitt sommarvarma ansikte.
Mobilen ringer och jag får veta att min rare morfar lämnat jordelivet.
“*Min mormors namn*, jag kommer snart”, yrade han redan för ett par dagar sedan, så jag är inte överraskad. Och 88 år blev han.
Nu undrar jag om han kommer och säger hej då. De gör det, säger mina spirituella syskon, om man är öppen för det. Och det är jag. Så jag går hem nu. Och väntar.
Itas återkomst (uppföljning)
Wooops.
Italienaren ringde nyss.
Jag hade HELT glömt bort att han hade förärats en helt egen ringsingal (”Kama Ahava” (=hur mycket kärlek) framförd av fantastiska Game Boys) i iPhonen så först undrade jag vad det var som lät.
– Ciao, sa han. Jag ville bara höra din röst.
– Tjenashalom, svarade jag. Tar du på dig själv?
Det är väldigt roligt att reta en pryd, katolsk universitetslärare. Han blir alltid lite stum när jag kör igång med mina porriga uttryck och min perversa humor, men han har blivit lite bättre med tiden. Ja, nu hade vi ju inte hörts sedan jag träffade Y… Kanske är han helt förändrad. Vem vet.. Imorgon vet jag (och därmed även ni) eftersom vi ska träffas i hans nya ljusa våning på Kungsholmen!
Itas återkomst
Ja hej, det är jag.
Är ute på kvällspromme vid skogsgläntan och vill bara avslöja att Italienaren (ja jag vet att det ej ska skrivas med stor begynnelsebokstav men här handlar det ju alltid om “namn”) har återvänt till Stockholm efter en massa månader i det där landet med den där patetiske ledaren. Och han vill ses. Så pass att han inte ens hann lämna flygplatsen innan han hörde av sig.
Hmm. What to do?