I love Söder

Var en sväng vid Medborgarplatsen med Sebbe för att spendera en dötimme med gode vännen R. Söder är definitivt min favoritstadsdel. Vi satt i en park och småpratade och tittade på människorna som var ovanligt vackra och individuella just idag.
En ärtig tjej kom fram och ville gosa med “vår” hund. De flesta tar jämt förgivet att jag och R är ett par, men se så är det inte. Längre.
Tråkigaste stadsdelen måste vara Kungsholmen; så avlägsen och intetsägande på något vis.

Hundchoklad

Som det framgick i ett tidigare inlägg hade jag ingen aning om att det finns så kallad hundchoklad. Fick mig en uppläxning som hette duga men nu; nu så vet jag.
Vad jag inte förstår är hur det kan finnas hundchoklad. Hundar kan ju dö om de äter “vanlig” sådan. Eller är det bara en myt? Varför då tillverka dessa karameller som jag nu låtit Sebbe prova. Han gillade dem inte, precis som så många andra vovvar.
Snälla; förklara.

Regn och rusk

Sebbe hatar verkligen regn. Han var så söt idag när vi promenerade hemåt från Globen. Först grinade han en del och skakade av sig så ofta han orkade men när han insåg att vi var på vår gata satte han fart. När vi väl kom fram till huset rusade han in bland bilarna på parkeringen (han orkade inte ens gå runt), zickzackade sig fram över gräset och skuttade glatt fram till porten. När vi kom in i lägenheten hoppade han runt som vore han en kanin – alldeles lycklig. I love Sebbe.

Hundgodis

Hundgodiset (Frank’s ProGold med kycklingsmak) jag köpte igår var en succé och nu har Sebbe nosat sig fram till godisgömman. Som tur är når han inte upp. Däremot har han lärt sig att hoppa upp i soffan, ner från sängen och att urinera som en karl (sällsynt men det händer). Alla borde ha ett husdjur. Eller två. Så är det bara.

Sebbe

Min käre Sebbe (för nytillkomna läsare; en papillon, drygt 12 veckor) fick ett nytt koppel idag. “Flexkoppel” fick jag veta att det heter. Det är åtta meter långt och han var eld och lågor. Synd bara att selen var för stor trots att storleken var 0. Får gå tillbaka imorgon.