personligt, pop och politik
Vi är i Gallerian och jag har lyckats handla upp mitt presentkort. Endast 5 kr kvar!
Vi älskar Stockholm då man kan springa på Gudrun Schyman i Gamla stan och bakom kassor jobbar transsexuella utan att väcka uppmärksamhet/ses som freaks och på gatorna kan även bögar promenera hand i hand.
Love it.
Nu mötte Sebbe en chihuahua i flott blus. De hälsade och nosade men snart blev chihuahuan sur.
Love life.
Hello. Så här vackert och vintrigt är det här hemma.
Strax ska Sebbe och jag + vän ner till byn för att shoppa loss en smula. Jag har ett presentkort på ett av de stora varuhusen och jag tänkte bränna det. På vad vet jag inte – det som är roligt med presentkort är att man kan, och bör, använda dem till något ganska oväntat och kanske till och med en smula onödigt!
Angående gårdagskvällen så kan jag avslöja att vad väninnan ville få ”vägledning” om var – inte män som jag trodde – utan hundar. Ja! Hon ska skaffa hund! Underbara nyheter.
Det var en bra kväll. Vi hade ej träffats på några år och middagen var utsökt, drinkarna härligt sura och det röda vinet var väldigt mustigt och gott. Premiärtittade även på Let’s Dance på horiga TV4. Har aldrig sett det tidigare men nu var jag ju tvungen då den ljuvliga Gudrun var med.
Hahaha. Det var härligt att se henne svänga loss på dansgolvet. Utan glasögon – bara en sån sak.
Naturligtvis juckades det en hel del så ja, jag kommer nog att följa programmet den här säsongen. Claudia Galli var för övrigt snyggare än nånsin. Mums. Och som jag skrev på Facebook häromdagen: visst vet vi redan nu att Agneta Sjödin kommer att ”finna kärleken” i programmet och gifta sig till hösten för att sedan skilja sig nästa år och skriva en bok om det, efter att ha vandrat i bergen, året därpå?
Sebbe har av någon anledning aldrig varit ett stort fan av hundgårdar. Visst, häromdan var han ovanligt glad över vårt besök i en av stans södra parker, men oftast står han bara still och undrar vad han ”borde göra nu”.
Idag besökte vi en av parkerna på Östermalm och se där – nu blev det fart på grabben. Han ilade runt som en påtänd transa i prideparaden och jag sprang (fortfarande som en ko) åt andra hållet och Sebbe jagade mig och jag jagade honom och alla var glada och fick riktigt rosiga kinder i det vintriga ryssvädret (-18° nu, -19° i morse).
Jag antar att Sebbe helt enkelt trivs bäst på Östermalm. Han är ju trots allt lite divig och fin i kanten. Han äter inte vad som helst. Han dricker ur sitt glas i vardagsrummet. Han sover på vackra, fluffiga kuddar. Ja, han är en livsnjutare. Själv blir jag ju mer och mer som en arg och bitter östermalmstant iklädd fuskpäls och vackra men obekväma stövletter.
Sätt er ner så ska ni få höra.
Igår kväll när Sebbe och jag var på väg hem efter en lång runda i snö-Stockholm så mötte vi en grannkvinna.
”Hörrö, jag tänkte låta min hund få valpar nästan år”, sa hon, ”och eftersom hennes nos är så tilltryckt och liten så rådde veterinären mig att låta henne para sig med en hund med mycket lång nos – och då kom jag att tänka på Sebbe. Han har ju så lång och vacker nos; tänk vilka söta ungar de skulle få!”
Under tiden vi pratade nosade Sebbe ivrigt efter tiken och nog verkade han sugen på henne alltid.
”Låt oss höras om saken framåt vårkanten”, avslutade jag och så promenerade vi hem.
Tänk! Små Sebbe-bebisar!
