Etikett: HBTQ

Fantastisk serie helt enkelt

Spoiler alert. Har du inte sett sista delen av De halvt dolda bör du kanske scrolla förbi detta inlägg.
Så där ja.
Jag såg fjärde och sista avsnittet igår kväll och åååh så bra det var. Ögonen tårades fler än en gång – både av lycka och av sorg.
Scenen nedan var i all sin enkelhet strålande. Se serien medan den finns kvar på svt.se.

Andra om de halvt dolda, jonas gardell

Freaky Friday del 6 (Fredagshunken)


Här hettar det till på dansgolvet. Fredagshunken Yehonathan framför “My Turn” och videon faller oss på läppen.
Varför gör inte våra bögsångare heta bögvideor? Varför låtsasjagar de fortfarande yppiga pumor i sina tradiga budgetklipp?

En ännu hetare video On a Hot Summer Night/Balaiula Cham Baka’its.


Yehonathan (EP) finns på iTunes.

Rädda världen från homosexualitet

Vi sitter här på jobbet, en bög och en flata, och tar del av påvens jultal.
Tänk att vi är lika farliga som klimathotet.
Vi vet inte riktigt vad vi ska säga.
En tradig gammal gubbe (82) som miljoner människor faktiskt lyssnar på uttrycker så vidriga åsikter att det svartnar en smula framför mina blå bögögon.
Det faktum att han (och den katolska kyrkan) så hårt vill cementera könsrollerna borde få även heterosarna att haja till.
Det är just det jag ogillar så starkt med religion – människor tar patent på Gud.
Det var ju i mitt fall så att Gud en dag tittade på mig och sa: Här, unge man, får du förmågan att älska. Det spelar ingen roll vem du älskar – bara du vågar och kan känna. Njut!
Exakt så sa han.
Hurra, svarade jag och lovade älska ofta och mycket.
Nu ska jag gå hem och fortsätta fakefira chanukka. Tack och lov finns det lite mer nutida, liberala religioner för oss [farliga homofila] sökare. Ikväll ska det tredje ljuset tändas. Eftersom jag är en modern man har jag så klart ett program i iPhonen som hjälper mig hålla reda på sånt här.

Varför fick inte Stanford följa med?

Igår såg jag återigen de sista avsnitten av Sex and the City (finns det något bättre när man ligger övertrött i soffan en novemberkväll?) och ännu en gång blev jag riktigt upprörd.
I episod 91: The Cold War bestämmer sig Carrie för att det är dags för vännerna att träffa Ryssen* och hon tar upp saken när de alla är samlade på hundshowen som Charlotte och Elizabeth Taylor deltar i.
Stanford skiner upp men Carrie mobbar honom hårt då hon meddelar honom om att han minsann inte får följa med “denna gång” ty “it’s just us girls this time”.
Men varför?
De skulle gå ut och dricka drinkar. Varför får Stanford inte följa med? Varför är han plötsligt inte en av “vännerna”? För att han inte har en vagina? Vad spelar det för roll om man har en vagina eller inte när man sippar drinkar med vännerna?
Detta stör mig mycket.
Situationen påminner mig om mitt eget liv som “en sån där udda” som inte umgås med grabbarna utan hänger med brudarna. Det gick strålande till en viss gräns. Plötsligt skulle man separeras och varje gång med samma tradiga argument: din apparat ser inte ut som min.
Jag minns en gång när brudarna och jag satt och pratade hemligheter (jag minns tydligt att Hillehjärtat var med) då någon plötsligt sa: “Men hallå! Tyst. Kim är ju här!”
Någon annan kontrade snabbt med: “Äsch, han är en av oss. Nästan.”
Varför måste k ö n e t vara så begränsande?
Det är så otroligt mossigt och tradigt.
Detta tar oss in på nästa ämne – dramat med den manliga lucian. Nu blev det en tös, men ändå. Varför detta drama? När vår skolklass på 80-talet fick i uppgift att ordna årets luciatåg röstade vi om vem som skulle få ä r a n att vara lucia. Det blev Per. Per var lucia det året och det var underbart.
Jag beundrar alla världens människor som vågar vara som de innerst inne är, oavsett utseende på kärleksapparaten.
Puss på er.
*Hur hon kunde nuppa med denne vidrige karl kommer jag aldrig kunna förstå. Han är arrogant, otrevlig och tråkig. Han är inte ens snygg!