Cyklandet är på tapeten och jag, som tar bågen till och från jobbet varje dag, undrar ödmjukt men bestämt vad det är för fel på taxichaufförer.
Allvarligt talat – hur exemplariskt jag än cyklar (som den mönstermedborgare jag är) så är varje dag i stockholmstrafiken en nära-döden-upplevelse. Värst är taxichaufförerna som inte verkar fatta att de inte kan svänga in till kanten – och därmed korsa en cykelbana – så där hur som helst. Men det gör de. Framförallt framför slottet, där läget redan känns lite olustigt med tanke på alla yra fotgängare + långa rader parkerade turistbussar (som vilken sekund som helst kan få för sig att rulla iväg).
Ett annat stort minus med cyklandet är alla dessa cykelsymboler som pryder banorna – de fungerar lite som hinder och det blir ett himla hoppande upp och ner i sadeln. Varför måste de vara så väldans ”upphöjda” – varför kan inte cykelbanorna istället i sin helhet vara målade i någon ärtig färg (som de är i Köpenhamn (?) har jag för mig). En illgrön bana skulle dessutom hålla fotgängarna borta.
Och förresten, det där evigt pågående bröllopet… Att cykelbanan på grund av det är avkapad framför slottet tvingar oss att cykla på kullersten – detta kastrerar oss män. Allvarligt talat – att cykla på kullersten är inte okej.
Avslutningsvis har jag ett tips till de blåsta as som väljer bort hjälmen på grund av frisyren: gör som jag – kör med rakat under cykelsäsongen. Praktiskt, snyggt, svalt och tryggt.
Comments closed.
Etikett: hår
Om ni undrar vad jag har gjort i afton så…
…kan jag avslöja att jag har rakat av mig håret. Ni anar inte hur snabbt mitt barr växer (allvarligt!), men jag är naturligtvis tacksam över mina goda hårgener – speciellt i min aktningsvärda ålder då mina jämngamla vänner för länge sedan börjat bli skalliga.
Stort tack till min finska farfar för håret!
(Jag kan inte låta det växa ut just nu eftersom jag är väldigt sugen och jag vet ju att ju mindre hår jag har desto större ligga-chans har jag.)
Fur is dead
Hej.
Vi gör oss vackra inför H&M- och Café-jippot på Hamngatan klockan 19:30. (Häng i krokarna om du vill hjälpa mig att avsluta mitt evighetslånga celibat.)
Det är brådis.
Blondie bor inte här längre.
Ska först äta våfflor hos Hundvakten. Brådis som sagt.
För övrigt så vet jag att jag är blåst som – innan jag betalat mina räkningar – går till ett jippo där jag får 20% rabatt på vackra vårkläder. Det bjuds dessutom på ”dryck”=mycket manipulativt. Förlåt, men jag har inte hunnit.
Brådis, som sagt.
Det hänger på håret
Nu till livets stora fråga: håret.
Melodifestivalsäsongen är över och mitt så kallade schlagerhår ska väck. Jag vet bara inte vad jag ska göra med barret som nu bara hänger och flänger.
Jag ångrar – naturligtvis – att jag kapade mina eleganta lockar. De är tillbaka om ett år om jag låter håret frodas tills dess.
Aj aj, alltid detta frisyrdrama.
Vi vet alla att det slutar med att jag rakar av mig allt, men det vill jag egentligen inte. Mitt hår är allt jag har! Män i min ålder tappar det, medan jag får mer och mer och mer. Jag tror att ett vackert hår är nyckeln till ett överhuvudtaget existerande sexliv.
