Kul men skrämmande möte

Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.

Permanenten är tillbaka

I lördags träffade jag min vän Dansken på den där krogen i Gamla Stan. Mycket trevligt och många hjärtliga skratt (och en hel del gin och – som vanligt i Danskens sällskap – ett gäng shots).
Plötsligt steg en människa fram till mig.
”Heter inte du Kim?”
Jag antog att det var ett av mina tusentals bloggfans.
”Jo, det stämmer”, svarade jag.
Han frågade då om jag inte kom ihåg honom och i samma sekund som jag svarade ”nej, tyvärr” så insåg jag att han var den så kallade Permanenten som stalkade mig för tre år sedan.
Snälla herr Permanent – sluta stalka mig. Tala inte till mig om du ser mig. Och klipp dig!

Jag klarade den skäggiga utmaningen

Jodå, jag är en man som håller sina löften och står vid sitt ord; skägget det växte och växte och kliade som tusan men jag klagade i tysthet och klarade vadet.
Idag är dagen då rakapparaten får gå loss men nu vet jag inte om det blir så – jag har ju vant mig vid både det feta utseendet (ansiktet ser ju dubbelt så stort ut) och inte minst vid det respektfulla bemötandet en (uppenbarligen) medelålders skäggig gubbe får från medmänniskorna.
Här passar dagens konversation in. Småekivok, så varning för känsliga.
Fortsätt läsa ”Jag klarade den skäggiga utmaningen”

Håriga saker

Det är många som googlar sig hit och hamnar på ett gammalt, gammalt inlägg med titeln ”Håriga saker”. Jag vet inte om läsarna blir nöjda med vad de finner (inlägget handlade om hundar) eller om de söker någonting annat hårigt
Nåväl. Här kommer ett nytt inlägg i ’serien’.
Av någon anledning lovade jag min kollega J att inte raka av mig helskägget förrän efter årets traditionella sommarfest med företaget.
Varför jag gick med på det vet jag inte eftersom det trots allt inte är så att jag kan vinna någonting. Eftersom det där med att stå för sitt ord är min grej så ska jag nu försöka stå ut med kliandet [detkliarsomfan] i åtta dagar till.
Jo, jag skriver detta jätteintressanta inlägg för att jag senare ska kunna återkomma till det och bevisa att jag lyckades med ’uppdraget’. Tack och god middag.