Måste ta upp detta ämne igen, ty i gruppterapin har jag lärt mig att jag måste VENTILERA med jämna mellanrum för att inte EXPLODERA.
Det är tragiskt att det numera tar mig emot att lyssna på vissa fantastiska musikanter. Låt oss ta Eva Dahlgren som exempel; hon har gjort så mycket ljuv musik som har hjälpt mig när jag har haft det tungt. (När jag låg två dygn på psyket i lumpen pga nervöst sammanbrott vid ankomst till en miljö där jag ej hörde hemma så lyssnade jag nonstop på Eva.)
Men när jag nu lyssnar på henne så tänker jag mest på hennes vänsterextrema världsbild. Hur hon titt som tätt dyker upp i nån bäng debattartikel. Ja, hon sitter där i sitt trygga torn vid Slussen och ser ut över Verklighetens Folk och har åsikter om dess åsikter. Ett folk som hon för många decennier sedan tappade kontakten med.
Som då när Slussens ombyggnad eller icke ombyggnad var på tapeten, som ett konkret exempel, och vi undersåtar som cyklade förbi varje dag gav tummen upp medan drottningen i sitt torn (som dessutom mestadels bodde i New York) tyckte att det var förfärligt att Slussens ”klassiska skönhet” skulle gå förlorad. Inte brydde hon sig mycket om slavarnas dagliga kamp att ta sig till gruvan för att tjäna pengar som delvis betalade drottningens lön.
Tänk om dessa musikanter kunde förstå att de är satta på denna jord för att UNDERHÅLLA oss. Inte för att predika.
Och tänk, bara tänk, om folk kunde sluta lyssna på dem. Det är det mest tragiska; att folk tar dessa ”kändisars” åsikter på allvar.
Och dessa ”kändisar” har ju INGENTING att vinna på att fläka ut sina politiska åsikter. Antingen så predikar de för de som redan anslutit sig till sekten, eller så pissar de bara off oss andra.
Slut. Explosionen uteblev.