Jag såg ett ljuvligt program på Animal Planet igår. Det handlade bl.a. om apor och man fick se hur teamet testade deras intellekt. Aporna var så söta och smarta att jag inte kunde hålla mig från “aaa”- och “ååå”-ljud gång på gång på gång.
En apa använde redskap för att komma åt honung som hällts i ett smalt litet rör med plastfolie som lock. Först slog apan två stenar mot varandra och alla trodde att han var ute på fel spår men det visade sig att han gjorde så för att skapa en mindre, och mycket vass, sten för att den skulle rymmas i det smala röret (åååh!). Därefter, när han fått hål i plasten, tog han en kvist som han skalade och sedan förde ner genom det lilla hålet. Där satt han sedan lycklig och doppade kvisten i honungen och slickade ivrigt i sig den söta sörjan.
Aporna fick också “köpa” verktyg och fick de fel blev de sura och kastade det felaktiga verktyget på “köpmannen”.
Oerhört rart!
Fler apor i världen.
Etikett: djur
Bears and chubs
Det är då ett himla tjat om att björnarna attackerar människor och det är väl inte särskilt konstigt att de gör det. 1) De är hungriga 2) Om någon töntjägare skulle jaga mig med bössan i högsta hugg skulle jag också göra vad jag kunde för att överleva. 3) Björnarna bor i skogen – låt dem vara i fred!
Kissemissemurran
En kommentar till förra inlägget fick mig att tänka på att jag inte nämnde kattaspekten av gårdagen. Så jag gör det nu:
jo, jag kände allergin ganska omgående. Jag är ju dödligt allergisk mot vissa katter medan jag inte har några som helst problem med andra. När jag tänker på de, ganska få, katter jag inte fått besvär av har de alltid varit herrar. Det är den enda gemensamma nämnaren så jag tror jag ska hålla mig på avstånd från damkatter i fortsättningen.
Jag tycker ju så mycket om katter – de är så graciösa och smidiga och vackra.
Har dock inte glömt min kattskräck. Jag och Sebbe går alltid in bakvägen om en katt strosar runt på innergården.
PS Hur många ggr kan man skriva ordet “katt” i ett så här kort inlägg? Typ sju.
Kattskräck
Nu blev vi förföljda av en katt igen!
Ska detta bli min nya skräck? Kattskräck!
Han (?) såg mycket arg ut och förföljde oss länge. Hade jag inte tagit ett bestämt tag i kopplet och ökat takten (mot Sebbes vilja) vet jag inte vad som hade hänt.
Attack!
Nu har vi upplevt drama igen – på högsta nivå! Jag och Sebbe var ute och promenerade och verkligen njöt av det perfekta vädret (lagom varmt med en svalkande vind). Plötsligt – mitt bland ett gäng kolonilotter – dök det upp en katt. Istället för att backa kom han (?) närmare och närmare medan jag höll Sebbe så långt ifrån honom som möjligt. Till slut insåg jag att katten var på väg att gå till attack och instinktivt lyfte jag upp Sebbe som skrek i panik. Katten fräste och såg fruktansvärt arg och farlig ut och jag rusade därifrån med Sebbe i famnen. Hjärtat mitt slår fortfarande i ohälsosamt tempo.
Det gjorde så ont att höra Sebbes hjärtskärande skrik.
En annan gång kom en katt fram till oss och klappade till Sebbe. Bara så där. Mycket obehagligt. Och häromveckan blev hunden min påhoppad av en stor tik. Även då blödde mitt arma hjärta. För att inte tala om när Sebbe var riktigt liten och schlagerstjärnans enorma hund bet honom så han fick näsblod!