Odds

Igår när jag gick hem från jobbet (promenerade pga tunnelbanestrul) mötte jag, bland alla tusentals lördagsstrosare, min senaste date. Vilka är oddsen, liksom?

Nyss, när jag just skulle kliva på tuben hörde jag någon, som just klivit av för att trippa hem, säga; “hej”. Och vem var det? Jo, min senaste date.
Vad vill Moder Jord säga med detta?
“Ni måste ses igen”? Eller kanske “Se nu så ugly han är när han med pliriga fylleögon är på väg hem halv sju på morgonen då du är på väg till jobbet. Det är ingen ordning på grabben och det skulle aldrig funka! Acceptera och gå vidare”.

Djupa fredagstankar

Fatta att det är 2007 redan. Minns ni när det blev 2000? Då bodde jag i norra Sthlm på 28 kvm och var kär i Holländaren som jag just lämnat Miljonären för. Jag lyssnade på Sash och skulle fira min 25-årsdag med MM (då var vi som Lili & Sussie, nu ses vi två ggr per år) och PG.
Tänk vad tiden går. Tänk vad man utvecklas. Ok att mitt liv då var rätt spännande men jag skulle verkligen inte vilja vrida klockan tillbaka. Nu är bättre.
Då var det jätteviktigt att ha VIPkort till de hetaste klubbarna (ok att jag fortfarande har det men det är inte viktigt längre) och kläderna skulle vara av senaste snitt. Nu handlar jag i Ullared. HAHAHA.
Visst är det underbart att växa och utvecklas. Livet är underbart – trots allt elände.

Jag känner mig som en sopa fastän jag vet att jag är en oslipad diamant

Nu hann ångesten ikapp mig och jag har en massa dåligt samvete idag. Vet ej varför. Det kommer ibland bara och oftast kan jag flytta fram det hela en smula men förr eller senare smäller det till.
Varför har jag alltid dåligt samvete och varför, oh varför, känner jag mig som en ond och dålig människa när jag vet att jag varken är ond eller dålig. Jag känner mig otillräcklig och som en bluff som närsomhelst kommer avslöjas. Jag ser framför mig hur jag blir av med båda mina jobb, blir av med lägenheten och Sebbe tas ifrån mig och alla vänner lämnar mig och jag lever i ett cykel- eller soprum. Jag vill så gärna bli av med denna känsla men jag vet inte hur jag ska göra.
Och jag känner mig väldigt djärv när jag bloggar om tankar så privata som dessa.

Ut med det bara

Igår lämnade jag min espressomaskin i grovsoprummet. Den fick mig att tänka på mitt ex nämligen.
Förra veckan gjorde jag mig av med en tjusig kandelaber som jag för många herrans år sedan fick av en kvinna jag senare kom att känna hatiska känslor för. Jag tänkte på henne varje gång jag såg den.
Ja, jag har känslomässig storstädning just nu.
Rekommenderas.

Rastlöshet

Lördagkväll i hemmet – lagom spännande.
Tänk om jag missar något. Tänk om Detta Är Kvällen Då Något Underbart Händer och jag missar det. Nej, så kan det ju inte vara. För att det ska kunna hända mig måste jag ju vara på plats och det är jag bevisligen inte. Alltså väntar det till nästa lördag. Så måste det ju fungera. Hoppas jag.