Jag mötte den nästan två meter långe Veganen på stans trashigaste sylta. Mycket bra val av hak måste jag säga. Han var stilig som få, ja faktiskt en riktig dröm. Och rolig och smart (hallå vilket vuxet arbete!) och lyhörd och intresserad och frågvis och glad och lättpratad och snygg och hade fina fylliga läppar (vilket jag så klart påpekade) och fina händer och vackra ögon och mysigt hår och sexiga kläder och han drack snabbare än jag (händer sällan) och han handlade öl innan jag ens hann blinka och han vill ses igen och jag lovade bjuda honom på veganmiddag (”but I want to because I want to learn more about it, I am just a simple vegetarian you know”). (Nej, han är så klart inte svensk eftersom jag insett att det inte är jag som dras till utisar utan det är utisarna som dras till mig. Jag är helt enkelt för konstig för Nisse i Hökarängen. Bra så.)
Paus.
Och vi hade en hel del gemensamt fast mycket var också som natt och dag. Vilket ju skapar dynamik. OCH JA, HAN SOPSORTERAR FLITIGT! Annars hade jag ju gått hem. Sunda och bra värderingar. Hurra!
Så det blev mycket prat om livet och lyckan och past and present och musik. En himla mycket musik!
Det var min version. Hans kanske låter mer så här (fast på engelska):
Och sedan drack vi och pratade och skrattade och Kimman var bräkig och vulgär. Stort skratt och stort, sönderfärgat hår. Och rökhosta, fastän han inte röker (säger han). Han malde på om sitt ointressanta liv och jag låtsades lyssna fastän jag egentligen bara njöt av ölen. Och ja, han drack på tok för snabbt och för mycket. Jag försökte hålla igen men hans eviga tjat fick mig att vilja supa till ordentligt. Jag tyckte ju synd om grabben. I ett svagt ögonblick sa jag att visst kan vi ses igen. Jag ångrar mig bittert. Han kanske inte har så många vänner så kanske måste jag ställa upp. Får se. Kanske raderar jag honom ur telefonboken redan nu.
Han trodde nog att han var charmerande. Han var ett monster.
Etikett: dating
Jag vill gå på date
Det har jag inte gjort på länge. Inte sedan Gringo. Nästan. Jag tog ju en promenad med den där mannen i höstas, men jag var inte intresserad.
En god vän till mig var på date häromdagen och det gick bra. Han kände sig “lite pirrig” efteråt. Jag blev glad men lite avis. Igår norpade jag ett foto på han min vän träffade och photoshoppade dit lite hjärtan och sånt och mailade till min kamrat. Jag är nog lite kul att ha i livet ibland.
Iaf. Min dejtande vän var på en annan bra date för ett tag sedan. Plötsligt slutade den andre parten höra av sig och det kom nyligen fram att min väns psykopat-ex tagit kontakt med sådana han träffat och saboterat genom att plantera lögner. Är det inte beklämmande?
Nu ska jag sluta jiddra. Sitter här och äter mina egna muffins och hinkar kaffe och diskuterar melodifestivalen tillsammans med den nya lesbiska kollegan. Dra på trissor! Hon är en mellobrud!
Hombres que yo quiero
Jag hade helt glömt bort att jag har en profil på ett spanskt community som igår meddelade mig via mail att jag har olästa meddelanden.
Så jag loggade in.
Och jag hade visst lyst med min frånvaro ett bra tag för det äldsta olästa meddelandet skickades till mig i december 2005!
Hahaha.
Jag svarade. Bättre sent än aldrig. Hahaha.
Åh! Spanjorer och israeler älskar mig. Och jag älskar dem.
Då duger man
Jag har märkt att varje söndag dyker det upp meddelanden och mail från sådana jag dejtat eller träffat eller varit ihop med. De sitter där hemma och har söndagsångest. De känner sig ensammast i världen. Och så tänker de; “den där Kimman… Han var ju rätt go’ egentligen” och så skriver de några rader.
Lite sött.
Lite desperat.
Men mest bra för egot.
En försvunnen bok ersätts – med ränta
En sak har stört mig sedan 1997: jag lånade ut en bok till en kille jag dejtade (som jag sedan inte ville träffa mer då han var för damig – ni vet: jag gillar ju skogshuggarkarlar). På grund av visst drama fick jag aldrig tillbaka boken som jag hade stor glädje av under mina då täta vistelser i London. Idag, efter tio års väntan på att få boken tillbaka, beställde jag ett nytt exemplar på nätet och till min stora glädje hade det kommit en del 2. Väntar ihärdigt på att dessa två självbiografier ska ramla ner på hallmattan min.
Återkommer i ämnet.