personligt, pop och politik
Kanske var Italienaren hos mig när Prag anlände.
Kanske var det tvärtom.
En av dem hade med sig en bukett tulpaner.
Den andre hade med sig en dvd.
Livet är bra märkligt.
Uppdatering: Detta var helt galet. Galet. Crazy. Men lite kul också.
Igår kom Italienaren över och kanske har allt en mening. Kanske skulle allt det som hänt den senaste tiden hända för att jag skulle få upp ögonen för honom. Vem vet.
Igår hade vi långdate i två akter, han skulle nämligen iväg till kyrkan mitt i alltihop. Men håll hårt i hästarna – han skulle gå på kyrkokonsert och inget annat. Visst är han katolik på pappret men inte en troende sådan. Det blir inga fler romanser med troende katoliker för min del. Ska jag överhuvudtaget dejta en person som hårdpraktiserar en religion får det lov att vara judendomen – den enda religion jag inte stämplar som mer eller mindre skadlig för den mentala hälsan. Ingen skam, ingen skuld. Man lever inte för livet efter detta utan man lever för idag.
Mycket tilltalande.
Livet det måste levas live, som Nanne sjunger (detta var en så kallad Kimmig knorr).
Nåväl. Jag är försiktig denna gång men visst måste jag erkänna att en stilig, välklädd och rolig italiensklärare låter… lockande.
Min man får heller inte ha några problem med sin läggning. Han ska inte skämmas. Följer jag honom till tunnelbanan ska han kyssa mig farväl (check).
Hoppas helgen var fin. Min var… utländsk och vacker. En skvätt Danmark, en god dos Italien samt en rejäl skopa Tjeckien.
Jag har sett en massa film – bland annat favoriten Far From Heaven. Sex and the City The Movie råkade jag se två gånger igår. Jag började med att kolla extramaterialet på dvd:n jag fick i fredags och blev då sugen på att se om filmen, så det pysslade jag med medan Prag var på söndagsbesök i katolska kyrkan. När han kom tillbaka såg vi den tillsammans. Det var trevligt.
Ord jag aldrig trodde skulle flyga från mina nykyssta läppar:
Vill du ha en efter-mässan-öl?
(Ja tack.)
Är inte riktigt redo för en ny vecka (precis som alla andra måndagar) men jag tar ett djupt andetag och lever på fina minnen.
I helgen har jag mött hela två män som liksom jag tycker att Annie Lennox Bare är ett av de bästa albumen någonsin. Inte illa!
En stor dag är här! Stor på många olika sätt.
– Ikväll ska Prag komma hem till mig för första gången (jag tokstädade igår). Jag ska dessutom premiärlaga mat åt honom. Han är en sån där köttätare men som god katolik äter han inte kött på fredagar (man ska som bekant lida lite) så det passar ju bra.
– Jag får mitt livs fetaste lön på kontot. På grund av en miss har jag fått på tok för lite cash hela året (!) så ingen är gladare än jag i dessa knapra, ekonomiskt instabila tider.
– På lunchen ska jag kila ut och köpa mig en ny rakapparat. Jag trivs iofs med mitt jättemanliga yttre och skägget har slutat klia men det jobbiga är att det fastnar Sebbehår i mitt ansikte vilket gör att det konstant ser ut som jag vuxenbrottats med någon yppig blondin och det har jag ju inte gjort sedan början på 90-talet. Jag har för övrigt inte rakat mig sedan den 22 september – dagen innan jag flög till Israel – vilket är rekord.
– Jag beställde en massa fina filmer på världens bästa discshop igår och det vi älskar med discshop är att grejerna anländer dagen därpå (+ att de anger hur många exemplar de har på lager, så man slipper vänta i veckor eller månader som man ofta får göra när man handlar hos CDON eller Ginza).