Okej. Mitt humör är som en berg-och-dalbana, men det har sina orsaker.
Etikett: ångest och eufori
Hemma igen
Så, nu är bloggen igång igen. Nystart efter en del vardagsdramatik. Tillbaka på jobbet efter paniksemester (jag flydde landet kan man lugnt säga) i ett enormt varmt Finland. Till och med badade, och det har inte hänt på väldigt många år (solsemestrar exkluderade). Älskar Helsingfors och älskar Finnair. De är alltid trevliga, pålitliga och inte lika snåla som SAS. Flög med e-Ticket för första gången vilket kändes konstigt men praktiskt. Inget köande, bara att checka in via nätet innan avresa till flygstationen (som det heter på finlandssvenska). Rekommenderas.
Och nu sitter jag på ett varmt kontor, men har en surrande, stor fläkt bredvid mig.
Småtjafs
Hångel under ett paraply
På morgonen hade vi sex igen, sedan klev vi upp och åt frukost för Svebo-mannen (sa aldrig sitt namn) kom 12:00 och bytte hela vattenlåset i köket, som rostat sönder efter 50 år.
Sedan hade vi sex igen i flera timmar.
Varje gång jag var nära-nära att explodera fick jag en fruktansvärd huvudvärk i bakhuvudet. Spänningshuvudvärk? Sömnbrist?
Slutligen klev vi upp och badade. Sedan gick vi och handlade på Ica Globen. Det regnade och var sex (!) grader.
Vi hånglade lite under paraplyet. D är SÅ underbar.
Vi gick hem och lagade mat: cous-cous, sås, sallad. ostschnitzlar.
Såg Desperate Housewives, hånglade, småsexade och försökte sova.
Varför kan vi inte sova?
Vi har skrattat, haft sex, skrattat, haft sex hela tiden.
Mina taskiga erfarenheter gör ju att jag, trots allt, är så rädd för att bli sårad. Har så svårt att ge mig hän och lita på någon.
Rädd att D plötsligt ska dra sig undan, inte besvara mina samtal eller SMS eller mail.
Berättade för honom om de två konstigaste jag mött: Reza och Gbg-Peter.
D kramade mig.