Etikett: ångest och eufori

Helgens fråga

Vad hände?
Tänk dig att du träffar någon du blivit kär i.
Han/hon/den/det kommer hem till dig och ni upplever en mycket romantisk kväll.
Han (jag skriver “han” nu, okej) säger en massa vackra saker.
Han säger saker som pekar på att han vill vara din pojkvän.
Han säger underbara saker. Han verkar reko och redo.
Ni sover tillsammans. Han kramar dig hela natten.
Ni vaknar klockan 05. Ni har (bra) överraskande sex.
Det är vackert.
Det är romantiskt.
Dagen därpå är han som förbytt. Han hör inte av sig som han gjort alla andra dagar de senaste tre veckorna.
När du hör av dig är han kylig.
Du förstår ingenting.
Sedan har du ett svagt ögonblick då du ringer och säger att du är kär.
Och han är undvikande.
Jag förstår ingenting.
Jag upplever bara gång på gång på gång att ingen, INGEN, är att lita på.
Livet blir inte lättare att leva.
Jag undrar: varför?

Bilden som ger mig ätstörningar

Jag hade ett litet, litet minne av att jag i fredags sprang på en bekant och att vi kanske blev fotograferade så jag kollade en sån där mingelsite igår kväll och plötsligt stirrade jag på mig själv. Eller min flera kilometer långa mage rättare sagt.

Den senaste tiden har jag ätit som en fågel och motionerat som en rapp iller men ändå ser jag ut som en rultig flodhäst.
Mycket deprimerande.
Nya hårda tag från och med denna vecka:
– jag ska äta så få kolhydrater som möjligt
– jag ska inte ha socker i mitt kaffe ens på fredagar
– jag ska inte äta något överhuvudtaget som inte är helt livsnödvändigt
– jag ska inte dricka alkohol
– jag ska röra mig ännu mer (får jag ont i hälen igen får jag väl skära av den)
Man kan inte vara 30+, singel och RULTIG. Ingen vill ha en fet partner. Ingen.

Fatsy

Förlåt, men jag kan inte

Jag gör två människor ledsna idag och det är SÅ jobbigt. Det brinner av smärta i själen min.
Försöker tänka på mig själv. Måste göra det.
Men hela tiden finns tanken där: nu gör jag någon ledsen och besviken.
Skulle jag inte befinna mig på jobbet skulle säkert näsdukarna ligga över hela golvet.

Igår gjorde jag någonting

Ni vet hur man ibland sugs med i någonting. Blir påverkad av livet, intrycken och människorna omkring. Plötsligt gör man någonting som man verkligen inte står för och man inser för sent att man gått emot alla principer och all moral man har i kroppen.
Det är jobbigt.
Extra jobbigt blir det om man får en knäpp på näsan av någon som ännu inte är lika förstörd (dvs. någon under 25).
Huvaligen.
Det hände mig igår och jag drabbades av en ångest så stark att jag gjorde vissa förändringar som garanterar att jag inte kan göra samma vulgära misstag igen.
Som vanligt håller jag vissa detaljer för mig själv.