Idag har jag blivit vuxen. För första gången någonsin har jag blommor på balkongen. Hemskt fint blev det. Vet så klart inte vad de heter men två sorter – blå små och vita större. Får höra med mina två trädgårdsmästarvänner.
Det finns nog inget mer avkopplande än min kvällspromenad med Sebbe. Han nosar och nosar och jag tänker och tänker (han tänker säkert också, vad vet jag). Ikväll blev vi dock störda av några miffos som körde runt på någon typ av minimoppe. De körde hotfullt nära. Hade jag varit två meter lång och ett riktigt kraftpaket hade jag satt punkt för deras tönterier men se så äro det icke.
Jag fick ett överraskande mail från min favorit-DJ idag. Han hade promoskivor åt mig 🙂 Ska hämta dem på klubben han spelar på på lördag.
Nu ska jag tämja ångestmonstret inom mig.
Etikett: ålderns höst
Vuxenpoäng
Jag och Sebbe har varit ute och… plockat vitsippor som nu står i köksfönstret. Mycket somrigt men nog hör jag varningsklockorna ringa i bakhuvudet. Kände mig lite småcool faktiskt i och med att jag traskade runt med min snaggade skalle, kamouflagebyxor + t-shirt, enorma solglasögon, mycket fjollig hund samt ett knippe vitsippor i näven. Kontraster, mina vänner; kontraster är bra.
För övrigt talade jag med min läkare i morse – en mycket parant dam med jugoslaviskt ursprung. Vi kom fram till att jag stannar hemma den här veckan. Är inte på topp men har lärt mig känna igen varningssignalerna; det är alltid samma mönster som upprepas. Och jag vill inte hamna där igen.
Installerar om alla program i laptopen nu. Det tar en evighet men nu har den åtminstone börjat bete sig någorlunda normalt.
Såg förresten Rockersgrannen (som Miss Uganda var så het på när hon besökte mig). Han åt fil på gården i morse och nyss mötte vi honom på vår långpromme. Han kom cyklande och sa “hej”. Jag gillar folk som säger hej.
31 mars
Sebbe ligger invirad i ett täcke och fryser efter att vi badat (badkar). Han är så duktig så. Försöker klippa hans klor men det gillar han inte.
Läste på en privat hemsida; “Oj, oj, tiden den går så fort. Tänk om man kunde vrida tillbaka till då man var 16-19 år. Snart har man gråa hår ju”.
Han var 21 år. Tjugoett!
Eller som en 18-åring som mejlade mig. Han ville inte ha några fler ex och han tyckte sig vara färdig med att få sitt hjärta krossat. “Lille vän”, sa jag myndigt, “ditt hjärta kommer krossas otaliga gånger till. Men bli inte bitter utan lär dig av dina misstag”.
Lät jag bitter?
Nej, men jag önskar att någon hade sagt några visa ord till mig när jag var yngre. Då hade jag kanske haft ett bättre skydd mot alla ondskefulla pilar som skjutits från oväntade håll. Men man lär sig ju med tiden. Och det blir faktiskt bara bättre.
Sebbe har fått sin tredje och sista avmaskningstablett + vitamintablett.
Igår kväll – sent – när jag var ute med Sebbe tittade jag upp mot himlen och kände mig konstigt lycklig. Lite som en del av evigheten. Som ett med naturen. Mycket märklig känsla, men behaglig.
Söt
Fest?
Vänner sms:ar från festvimlet i Gamla Stan men jag önskar inget hellre än att sitta hemma denna lördag-mot-söndagnatt och läsa Hur man närmar sig ett träd medan darling D sitter bredvid och spelar dataspel (jag har aldrig, aldrig gillat dataspel). Det är konstigt, eller snarare fascinerande hur omprioriteringarna bara finns där som om de kom alldeles automatiskt. Man växer och förändras och tänker om och omprioriterar. Det känns bra. Att i en omtumlande värld där det ibland känns oöverkomligt svårt att finna sitt rätta jag och sin sätta plats finna någon liten del som känns helt rätt, det gör mig lycklig.
Det har varit en bra dag. En väldigt bra dag. Hoppas den känslan kan stanna. Jag ska jobba på det.
Jag ska läsa ett par kapitel till och sedan gå och lägga mig. Jag vill hälsa miss T. Hoppas du mår bättre. Drip drop teardrop.