Grinig

Så här är det: jag satt på jobbet, alldeles ensam på hela kontoret, precis som jag var hela gårdagen. Efter enormt lite sömn tänkte jag lägga mig och vila en timme men knappt hade jag kastat mig i soffan förrän det ringde på dörren. Inte bara en gång, utan plötsligt var det fyra personer på kontoret, varav en städare (lokalvårdare?) med en dammsugare i högsta hugg. Ingen vila. Är fortfarande kräkfärdigt trött.
Halv fyra ska jag träffa kamrater på sunk-Carmen på Söder. Hoppas en billig bira får igång denna arma lekamen.
Min gode vän PG:s visdomsord idag: “Anledningen till att förhållanden funkar med yngre killar är att de inte hunnit bli så skadade ännu, så de vågar kasta sig in i något med huvudet före”.
I know, my friend. Alla är vi mer eller mindre skadade. Jag har slösat på tok för mycket tid och energi på dåliga, urkassa, pojkvänner. Jag är alldeles för snäll och foglig. När jag väl ska protestera så fungerar inte det. Om jag t ex bestämmer mig för att komma försent till ett möte med någon för att den personen alltid är sen så slutar det så klart med att personen i fråga kommer ännu senare. Eller om jag minsann ska vara djärv och stänga av telefonen för att inte kunna bli nådd så är det självklart ingen som ens försökt. Slutsats: mina små protester är värdelösa.
Läste just i en blogg någonstans att folk inte tvättar händerna efter toalettbesök. JAG VET! På jobbet delar vi kontor med en massör, vars kunder går på toaletten mitt emot där jag sitter exakt just nu och de tvättar ofta inte händerna! Vuxna kostymkarlar som ska vara så himla viktiga och de vet inte bättre än så! Tvi vale! Det är en sak som gör mig riktigt upprörd! Jag ska berätta om fler äcklosaker nästa gång jag är trött och grinig. Nu ska jag lyssna på Gwen och dricka mitt kaffe. See you.

Vatten

Så ja. På jobbet igen efter en lite för lång kväll/natt på Priden. Jag är törstig, det blev ju en öl eller två. Bäst var Pay TV, som vanligt. Älskar deras electropop. De gjorde förutom Trendy Discotheque och Refrain Refrain en cover på Madonnas Material Girl. Lovely så klart. Sylvia Vrethammar var också trevlig att se. Alcazar däremot… igen och igen och igen. Enough. Jag gillar deras diskodängor, men deras stundande paus är nog välbehövlig för oss alla. Hmm.. annars då. Ljummen flasköl för femtiolappen. Hungrig blev jag så klart eftersom jag inte ätit ordentligt på länge så jag vräkte i mig lantchips. Allvarligt, hur goda är de inte!?
Jag undrar när Josh from New York ska skicka de där nyttiga chipsen han pratade om, som inte säljs i Sverige ännu. Är hemskt nyfiken. Är chipsoman, när allt kommer omkring.
Är så fruktansvärt trött idag att jag mår illa, men ingen vila blir det. D ringde och väckte mig vid 03. Som vanligt blev det ett långt samtal. Han är trots allt den bäste av dem alla.

Stenattack

Jaha, så har de satt igång med sitt djävulskap då och krossat rutorna på mitt älskade Torget. Det är så sorgligt, så sorgligt och jag önskar att människor kunde ha något annat att sysselsätta sig med.
Gårdagen då.. jo, hämtade ut dog tagsen med fyra kamrater. Sedan mat (liquid lunch för mig) på något asiatiskt ställe och så var vi så klart tvungna att gå till Torget och sponsra dem så de kan fixa sina fönsterrutor 😉
På jobbet nu. Tror jag blir ensam på kontoret hela dagen, vilket känns… så där. Tog med mig tre Björkskivor, inklusive den senaste som jag fortfarande inte hunnit lyssna igenom ordentligt, så jag ska nog klara mig.

Mögel

Nu har exet R just cyklat hem. Vi såg en film och skulle äta pizza, men allt var stängt. Det fick bli mackor istället, men osten var lite möglig. Trots att jag nyss köpte den. R: “det är bara att hyvla bort det mögliga”. Jag: “det funkar inte så för mig”.
Så nu är jag hungrig och allt är fortfarande stängt.
I alla fall. Trevligt att umgås med R. Han tycker inte att jag är jobbig och han tycker att jag inte alls borde vara mer obrydd. Att jag bryr mig om sånt som är viktigt i det långa loppet.
Jag vet att jag är som jag är och jag vet att det finns väldigt konkreta anledningar till varför det är så.
En vacker dag ska jag våga känna tillit till människor, men den dagen har dessvärre inte kommit ännu.