Arg

Jag är fly förbannad idag. Så pass att jag svurit. Och jag är en man som aldrig svär för de orden låter bara patetiska då de kommer ur min mun.
Så, inga pengar ännu från försäkringskassan. Så kan det gå när man för första gången någonsin är sjukskriven i välfärdssverige. Däremot ringde de precis när jag skulle leta fram numret till dem och ville ha “uppgifter om mina arbetsuppgifter och min sjukdom”. Tvi vale. Visst är det bra att de kollar upp “fuskare” men det kändes lite kränkande att bli ifrågasatt. Att alltid behöva förklara sig. Jag hörde på hennes röst att hon hörde att min röst lät deprimerad. Jag sa “det känns ju lite frustrerande att vara sjukskriven pga. depression och sedan behöva gå och oroa sig för att inte kunna betala hyran”. “Jo, jag förstår dig”, replikerade hon rappt.
Precis som min käre pojkvän varnade mig: det är ett heltidsjobb att vara sjukskriven.
En kortfattad summering: jag fyller 30 och går in i en vägg (en svart sådan) och träffar en underbar ung man som på något sätt hjälper mig att öppna min själ och våga känna efter och våga må dåligt. Jag tar tag i saker som lärarna på fristadsskolan borde ha gjort redan i början av 80-talet om de hade haft någon som helst EQ. De borde sett att det fanns någon där som inte mådde riktigt bra och som inte fick vara med i leken som de andra små barnen. Men nej, så bra ska vi inte ha det. Så nu sitter jag själv och tar hand om saker som borde blivit gjorda för länge sedan och blir för första gången sjukskriven och vill ha samhällets hjälp. Men vill samhället hjälpa mig? Helst inte. Så vad har jag betalat skatt till egentligen? Någon direktörs kusins dotters renovering av paradvåningen på Strandvägen kanske?
Ses jag nu som förbrukad? Är det dags att kasta mig på tippen? För jag kan väl inte få lite hjälp att bli ett uppladdat batteri? Jag är väl ändå uppladdningsbar då jag endast är 30 (fastän de flesta tror att jag är 27, ha ha, min humor kan ingen ta ifrån mig).
Vem ska jag rösta på i nästa val? Inte (s) i alla fall och inte (v) som jag tidigare gjort och inte (mp) heller som jag tidigare gjort då de mest verkar maktkåta och gör vad som helst för att sitta och fatta meningslösa beslut. Och inte (m) och inte (fp) och inte (kd) och inte på något av de där småpartierna. Nä, inget parti förtjänar min röst. Jag litar inte på någon av dem. Jag röstar blankt.
Jag citerar min gudomliga Madonna: “jag är glad att jag gifte mig med en man som får mig att tänka”.
Tack D, jag älskar dig mest av allt i hela världen.

Laleh

Sitter och lyssnar på musik och äter vegetariska vårrullar. Lalehs Live Tomorrow, hur bra är den inte!? Hur kunde hon gå mig så spårlöst förbi? Och så skäms jag lite för att jag tokgillar Amy Diamonds Shooting Star.
Sorry, baby.
Jag fick en fin, tidig julklapp av Miss Havre; se den ljuvliga kepsen 🙂 Havre, I love you. Nu vet hela Globen vem jag är. Typ. Och alla tror att jag är 27… Men se, jag är trettio. Punkt.

Positiv energi

Har fått en massa positiv energi skjuten mot mitt håll idag. Precis vad jag behövde. Först var min gode vän R över på en cappuccinoshake och vi pratade om livet, ångest, depressioner och kärlek. Han är det enda ex jag umgås med och jag är glad över att jag gör det. Har även träffat hans nya kärlek och de har min blessing 🙂
Lite samtalsterapi:
R: Jag tycker du borde bli veterinär. Du tycker ju om hundar och så.
Jag: Men kan du verkligen se mig skära upp en hund?
R: Ja, om det sker i ett gott syfte så.
…
R: Han tyckte du var både stilig och trevlig.
Jag: Så himla trevlig är jag väl inte.
R: Jo, det är du.
Talade med min goda, goda väninna Gucci och hon undrade hur det kommer sig att jag inte brutit ihop tidigare. Jag svarade att det nog beror på min finska sisu-gen. Hon sa att hon skulle behöva lite av den varan men jag tyckte att hon nog kunde hitta någon gambiansk voodookraft inom sig om hon bara grävde lite.
Och min gode, gode vän P sa att jag är en av de mest intelligenta (jag har lite svårt för det ordet och jag rodnar när jag skriver det) människor han stött på och att jag bara måste ta mig i kragen, komma fram till vad jag vill göra med min framtid och sedan bara go for it. Jag ska göra det när jag orkar och lusten kommit tillbaka.
Har även talat med min goda, goda väninna Havre. Jag är glad att vi “fann” varandra till slut. Hon ringde och frågade vad jag har för favoritfärg förutom lila. Det blev en knepig fråga. Gröna nyanser, svarade jag men vi kom fram till att det var tråkgrönt och att svart alltid funkar. Så, hon har nån överraskning åt mig…