Jag har roat mig med att ladda in hela min Madonnasamling i datorn. Alla mixar och allt. Rubbet. Underbart. Det tog tid. Men nu slipper jag röra mig och gå till cd-hyllorna. Livet är så bra så.
Pepp
Min gode, fine vän PG kom över på middag (lagade den ljuvliga tortellinin, se mat & dryck-sidan). Han är nybliven singel och vi talade om meningen med saker och ting. Om kärlek, framtid och religion.
Sedan slog vi på Madonnas Confessions… (han hade inte hört hela) och han gillade den lika mycket som jag. “Varför tvivlade jag någonsin på Madonna?”, sa han självironiskt. Underbart att ha en vän som man kan lyssna på musik med. De flesta har ju musik som något slags bakgrundsbrus, men för mig är den så mycket mer. Jag sätter mig verkligen ner och lyssnar. Vi kom fram till att Madonna skriver underbara texter. De är enkla men aldrig bara tomma ord, utan med mening och budskap.
P sa också att jag är “den ende han verkligen kan tala om allt med”. Det gläder mig mycket.
Time out
Qué?
Jag förstår ingenting. Vad betyder allt? Betyder någonting någonting överhuvudtaget? Vad är meningen? Finns det någon mening? Den som lever får se. Den som inte lever får (kanske) inte se (eller så är det tvärtom). Just nu är jag bara trött på exakt allt. Allt. Är jag som ett plåster? jag skulle hata att vara ett plåster. Jag hatar plåster. Verkligen. Tvi vale.