Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.
10 reaktioner till “How very me”
Kommentarer är stängda.
Undrar om man skulle bli trodd om man sjukskrev sig för mansmensvärk… Nu lever ju vi i ett jämställt samhälle, så det är klart dom måste göra det…
Försök inte. Freddan och Fiffi hör dig. Och Måd.
Förresten så är det en i min kontaktlista på facebook som hela tiden skriver ”verk” istället för ”värk”. Hatar!
Radera och blockera eländet.
Måd… hm, så ska min ev. dotter heta. Eller Modd…
Ska Betsy ha glin? HAHAHA. HAHAHAHAHA.
Om jag får hyra en livmoder när jag passerat 30 kanske jag tar chansen och skaffar mig ett, ja.
Jag tror nog att du har en livmoder där inne nånstans.
Vad spelar mansklimakterie för roll när man har så jäkligt snygga händer!
Snart upptäcker de din vackra kropp.