Berlinmurens fall till ära såg jag igår kväll den fantastiska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen), som visades på SVT i lördags. Jag upprepar: den var fantastisk! Spännande och intressant!
Kortfattat: Stasikarl avlyssnar författare och dennes käresta, han blir fascinerad som skulle han betrakta en högklassig teaterföreställning och med tiden börjar han att, istället för att försöka få dem på fall, beskydda dem.
Se den. Åh, vad jag älskar historia. Åh!
Jag tycker för övrigt att det är väldigt härligt att se tyskspråkig film; det dammar verkligen av min tyska. Tänk att språket sitter kvar så hårt i bakhuvudet fastän jag inte använt det sedan skolåren. Ljuvligt.
Jag var mycket flitig när det gällde tyskan, men dessvärre fick läraren – den onde Harry – mig att darra som ett asplöv så fort han uppenbarade sig. Därför fick jag nöja mig med en tvåa i betyg. När jag sedan bytte skola hade jag en parant dam som tysklärare. Hon gav mig en välförtjänt full femma. Så det så, Harry.
16 reaktioner till “Das Leben der Anderen”
Kommentarer är stängda.
Tror den onde Harry njöt av att ge dåliga betyg.. Jag fick minsann en femma i engelska på gymnasiet! Då hade han envisats med att också bara ge mig en tvåa!
Undrar vad Harry gör idag. Om han ens är vid liv. Glömmer aldrig hans rykande röda öron.
Där fick Harry så han teg 😉 Själv läste jag franska och tycker således om lite konstiga filmer 😉
Jag ÄLSKAR franska och jag har många gånger slagit mig själv på fingrarna för att jag läste tyska istället för franska. Men nu är det som det är och franska är ju såå svårt att lära sig. Men hett är det. Mums.
Ha, ha… Svårt och svårt vet jag inte… Det är väl som vilket språk som helst. Men måste ju tyvärr erkänna att jag inte kommer ihåg särskilt mycket av minn 3 år som frankstuderande… Skulle nog behöva emn tur till Paris igen för att färska upp minnet lite 🙂
Kanske en liten kärlekssemester!
Tänk att man ska vara så utlämnad till en enda lärare…
Min första termin i sjuan hade vi 18 olika vikarier i tyskan innan vi fick vår ordinarie lärare, som dessutom var en person med nerverna på utsidan. Det gjorde att jag aldrig hittade in i tyskan och blev därför aldrig intresserad av ämnet.
På gymnasiet läste jag även C-franska. Det var roligare. Ändå kan jag nog mer tyska (5 års studier) än franska (3 år)…
Det är galet. Galet, säger jag. Skolsystemet bryter ner helt reko och smarta gossar och töser. Allt är ett lotteri.
ah! Gud så fantastiskt!
Ja! Revansch!
Inte visste man att det fanns en liten tyskofil i din späda behårade kropp…
Späd och späd…
Jag tror inte att du skulle ha några som helst problem att lära dig bemästra det franska språket. Vad grundar jag det på? Jo, den som ger sig i kast med att försöka lära sig läsa, skriva och prata hebreiska, och dessutom klarar av det, måste ha en utomordentlig språkbegåvning.
Själv har jag läst tyska sedan jag var sju år, franskan kom in mitt liv vid tretton års ålder. Tyskan sitter i benmärgen och franska kan jag plocka fram vid behov. Tyvärr uppkommer de behoven inte alltför ofta.
Hur mår Sebbe förresten? Och du?
Åh, tack. Vi mår båda bättre. Sebbe är sitt vanliga glada jag och min hälsa tar två steg framåt och ett tillbaka, men jag tappar inte hoppet!
Min hebreiska går trögt, men då och då faller bitarna på plats i mitt arma gubbhuvud.
Ha ha jisses. Själv läste jag tyska som C-språk för en lätt militärisk kvinna. Fick nog oförtjänt bra betyg för det var knappast något jag satsade på…
Där fick han så han teg, Harry…
Undrar varför det så ofta är just tysklärarna som är så militäriska och stränga…