Privat – Sida 12 – Kim da Costa

KONSTigt

För ett tag sedan var ”jag och grabbarna” på (mitt livs första) hockeymatch, vilket var en upplevelse. I veckan gjorde vi nåt som låg lite mer inom ramarna (pun intended) för min comfort zone. Vi gick nämligen på Sinebrychoffs konstmuseum.
Ska inte låtsas vara nån konstkännare men jag vet att uppskatta fina och fula och gamla ting.
Huvudutställning med Lucas Cranachs verk och på våning två Sinebrychoffs ’hemmuseum’ med bland annat Picasso och Rembrandt. Det var flott och de gamla trägolven knarrade härligt i det fina före detta hemmet på Bulevarden.

Jag blev väldigt förtjust i denne unge man. Målningen heter Porträtt av en man och konstnären Luciano Borzone.
Vem var denne bildsköne man? Vad tänkte han på? Varför såg han så uppgiven ut?

Sånt tänker jag på när jag ser konst eller nåt… gammalt. Tänk att även den personen hade ett liv fyllt av glädje och ångest och allt däremellan. Idag spelar den där ångesten ingen roll (inte glädjen heller) och det är trösterikt på något vis.

Har ni tänkt på ordet KONST?
KONSTigt.
Det är lite lustigt.
Jag tänker mycket på ord också.
Två av mina favoritord är: ANDEDRÄKT och AVSLÖJA. Smaka på dem. Ande-dräkt. Av-slöja.
Fiffiga grejer!

Allt detta ”hyllande”!

I dagens dårhussamhälle ”hyllas” folk för sina ”ärliga bilder” stup i kvarten. Osminkade och ofixade ”hyllas” de av en skock får. Ja, de hyllas för att de är människor.

Nu är jag här, redo för skockens hyllningskör! Här bjuder jag på en ”ärlig” och ”avslöjande” bild. Varsågoda, en ofixad medelålders man som just klivit upp ur sängen.

Även män känner utseendepress och kroppsstress! Även män vill se så bra ut som möjligt!

Åh, vad jag är ”modig”! Hylla! Hylla!

Social vecka. Shabbat Shalom.

Äntligen fredag.
Har haft en bra vecka. En väldigt social vecka.
Nu känns det helt rätt att logga ut och koppla av och bara vara över helgen.

Idag promenerade jag och Blake från Mejlans till Berghäll för att träffa ett par vänner. Därefter promenerade vi vidare till Tölö för att äta lunch. Sedan från Tölö hem till Mejlans.
Blake har varit trött efter det; en innehållsrik och mycket social dag även för honom.

Såg den här gamla affischen i en butik (?) i Berghäll och jag förstår verkligen inte budskapet. Varken på svenska eller finska. (Se bild.)

Så glad idag efter att ha träffat två av mina vänner. Vilka karaktärer de är! Reko och hyvens normala jävla finländare! Underbara människor.

Nu är klockan 21:29 och det blir en snabb kisstur med Blake och sedan kastar jag mig i soffan (Blake ligger som vanligt på min mage, under en filt) och kollar på någon film tills jag somnar och ännu en dag läggs till historien.

Shabbat Shalom.

Ett neonglatt möte

Jag är inne i en mycket social period, och vem har jag fikat med idag då?
Jo, en ung dam som gillar neonfärger lika mycket som jag.
Vi träffades första gången för fem eller sex år sedan på Judiska församlingen i Stockholm.
Ibland är det skönt att prata med någon som man har vissa väsentliga saker gemensamt med: (förutom neonfärgerna) Sverige, Finland och Israel.

Det är en sann klyscha att när man är runt 35 och vill ta sig framåt så måste man först veta varifrån man kom till där man är.
Lite grann mitt ute på en sådan livsresa är vi just nu, neonkvinnan och jag.

Det var ett trevligt möte.
Livet är fullt av såna.

Alla dessa kalsipper

Det här med underkläder.

Står i ett köpcentrum och iakttar skyltfönstrens annonser som meddelar att ”höstens underkläder är här” och jag undrar hur många olika slags versioner av underkläder en överskattad designer egentligen kan spotta ur sig.

Låt oss ta det här med herrunderkläder exempelvis. Eller ”herrtrosor” som de kallades i Elloskatalogen på 80-talet.
En kalsipp ska vara mjuk men inte sladdrig. Den ska ”fånga upp” apparaturen. Den ska andas och den ska så att säga vara bestämd men även en smula flexibel. Den ska inte skava men ändå hålla ihop den värdefulla härligheten.
Visst, vissa föredrar lite längre ben och andra vill ha sådana där bedrövliga boxershorts som helt saknar den rekommenderade push up-effekten. Valet av material kan variera en aning men alla vet ju att hundra procent bomull är det enda rätta.

Så allting har väl redan gjorts? Det enda som kan vara ”nytt” är nåt slags mönster i tyget men även de flesta mönster har väl vid det här laget tryckts?

Sånt tänker jag på denna oktobertisdag.
Hur ”ny” är säsongens kalsippkollektion egentligen? Är det i själva verket inte så att det endast är den välutvecklade manlige modellen där inuti tyget som är ny för i år?