Eviga nätdrama

Återigen måste jag börja dagen med att brusa upp.

Värdelösa Comhem svarar ju inte på mail så jag bloggar istället för då får man ju någon typ av feedback!
Nuförtiden tar det varje morgon minst en halvtimme för mig att få igång internet. Jag får dalta som med en trotsig tonåring; stänga av bredbandet, stänga av routern, stänga av IP-telefonin. Slå på i olika ordning. Stänga av datorn, sätta på datorn. Testa stationära datorn för att se att det inte är laptopen som är kinkig osv osv osv. Sedan, helt plötsligt, är jag online
Hata Comhem.
Och hata alla företag och myndigheter som har en e-postadress men sedan inte svarar på mailen.

Strul

Jag satt uppe alldeles för länge igår kväll, känner jag idag.
Har ett stort dataproblem.
Varje gång jag öppnar en mapp hittas inget innehåll och mappen hänger sig. Den går inte ens att stänga.
Inte heller ctrl+alt+del fungerar.
Till och med Windows Media Player hänger sig.
Det hela började med att jag upptäckte att jag inte får igång MSN. Det händer absolut ingenting.
Aaargh! Är det något jag finner frustrerande är det trilskande teknik.

Tur att där inte låg en kniv

Jag måste avboka veckans massagetid då jag råkade ut för en olycka i hemmet. Jag låg utslagen på golvet och när jag i all hast reste mig upp råkade jag med full kraft gå in i skärbrädan. Nu har jag ett enormt blåmärke + rivsår i midjan och skulle inte klara av att ha någons händer på min kropp.

Chockerande

En vän ringde och berättade en chockerande nyhet om en annan vän.
Alltså verkligen chockerande – inte bara lite skvaller. Dödsallvarligt helt enkelt.
Jag sa inte så mycket till svar och hade på något märkligt sätt förträngt det hela innan jag ens lagt på luren.
Ett par timmar senare tog jag en promenad med Sebbe och så kom det tillbaka.
Det är nog någon mänsklig självbevarelsedrift – man stänger ute hemska saker tills man omedvetet bearbetat dem lite så att de sedan är lättare att ta in.
Eller så är jag bara en oerhört självupptagen person.