Kategori: Politik

Svenskt kaos

”Killen på kibbutzen” följer med stort intresse den svenska mörkningsskandalen.

”Så de offrar sina tonårsdöttrar av rädsla att bli kallade rasister?”

Han berättade också att de på TV-nyheterna igår hade klippt ihop ett inslag med Margot Wallströms samlade uttalanden om Israel under 2015.

”Vi skrattar åt henne. När det är kaos på hemmaplan så försöker man rikta blickarna åt ett annat håll och vilket land ska man välja då om man vill vara enkelspårig och populistisk? Israel så klart.”

Så är det.
Jag dejtar en smart kis som tänker som jag (eftersom jag också är en smart kis).

Att inte vilja bo i en så kallad ”invandrartät förort”

För många år sedan bodde jag i en så kallad ”invandrartät förort”.
Jo, min allra första egna lägenhet låg i en sådan stockholmsförort.

Nu, nästan 20 år senare, talas det äntligen om dessa förorters Enorma Problem i media.

Jag var ung, naiv och idealistisk när jag tackade ja till bostaden, trots mina vänners varningar och oro. ”Som blond och gay kommer du inte att få det lätt att leva där”, sa de.
”Men vi lever ju för tusan i Sverige”, kvittrade en runt 20-årig Kim.

Det gick åt helvete ganska direkt.
Jag var i stort sett den enda blonda människan i området och jag blev trakasserad mer eller mindre varje dag som jag tog tunnelbanan till eller från mitt hem.

Jag fick veta att jag ”inte hörde hemma där” och att jag inte var önskvärd.

Trakasserierna eskalerade och jag vågade till slut inte längre gå över torget och ner i tunnelbanan, utan jag tog en buss till en ”svensk” förort och därifrån pendeltåg vidare in till city.

Efter 18 månader fick jag hjälp av min hyresvärd att ta mig från den ”invandrartäta förorten” till en ”svensk” dito.
Jag var mycket lycklig.

Idag skulle jag aldrig bosätta mig i en av dessa förorter och med den rådande svenska måttstocken så lär jag väl bli kallad både ”rasist”, ”fascist” och ”främlingsfientlig”. Om inte ”nazist”.

De där som jagade mig från min första egna bostad – vilket de de facto gjorde av ren rasism – de kallas naturligtvis ej rasister eller liknande modeord.
Det är ju synd om dem. De vet inte bättre. De är offer. De är eviga offer.

Man kan tydligen inte förvänta sig lika mycket av muslimer invandrare som av svenskar*.
Vilket ju i sig är uppåtväggarna rasistiskt.

*Eller sådana som ser stereotypiskt svenska ut, som undertecknad.

Politik och ”lilla gubben”

Jag är ju en sådan som älskar politik.
Och jag älskar att prata politik.
Politiken påverkar oss alla och människor som ”inte är så insatta” kanske helt enkelt inte borde ha rösträtt?

En sak som jag finner en smula jobbig när det handlar om det här extremt stora och viktiga ämnet politik är att det finns människor som försöker ”uppfostra” dig så fort du inte tycker som den andra.

Det blir alldeles för lätt en liten klapp på huvudet och ”lilla gubben, du fattar inte nåt”.

Nu är jag dock en väldigt gammal man som har levt lite och överlevt ganska många val och omröstningar. Jag har dessutom omprövat mig själv och mina åsikter gång på gång på gång.
Jag vet vad jag tycker.
Eller snarare vad jag tycker idag.
Men jag tänker inte ändra mig för att någon kallar mig ”lilla gubben” och klappar mig på huvudet.

En annan sak som jag finner besynnerlig och riktigt otrevlig är stigmatiseringen som pågår i detta land. Har det alltid varit så? Före farbrors tid alltså?

En människa är inte sitt för dagen politiska parti.

Konkret exempel: om en socialdemokrat som ses som en reko och hyvens demokratisk medborgare hoppar över till sverigedemokraterna så går denna person från att vara just en reko och hyvens demokratisk medborgare till att vara något som katten släpat in. Om ens det.

På tal om SD. De kommer att öka och öka och öka och de kan inte stängas ute för all evig framtid.

Det som just nu pågår i sandlådan som kallas svensk politik är helt enkelt inte någonting demokratiskt.
Sverige är inte längre en riktig demokrati.

Det måste ju varenda demokratisk människa inse.
Oavsett vad hen lade sin röst på på valdagen.

Villkorslöst

Tänk att så många vill göra som islänningarna – att villkorslöst erkänna Palestina som stat.
Jag tar mig för pannan.
Helt villkorslöst ska Palestina erkännas – en stat som inte erkänner en annan stat.
Om Palestina ska erkännas som stat är väl ändå det minsta man kan begära att palestinierna erkänner den judiska staten Israel.

Men nej.
Helt villkorslöst går land efter land och gör detta vansinniga.

Precis på samma sätt som vi villkorslöst kastar pengar åt palestinierna.
”Bygg upp en välfungerande stat och sluta skjuta raketer mot Israel”, skulle man exempelvis kunna säga, ”så öppnar vi våra plånböcker”.

Världen är galen.

Å andra sidan – visst, erkänn Palestina som stat och låt sedan denna stat ansvara för allt elände dess medborgare ställer till med. Dagens tre raketer exempelvis (men dem vet ni ju ingenting om eftersom den hjärntvättande svenska pressen kniper som tusan).