En vän från podden Schlagervännerna hörde av sig. Vår konversation (på ett ungefär):
E: Jag ska strax prata med Ilanit. Visst har du en tatuering med en av hennes låttitlar? Får jag visa den för henne? K: Ja, hur tusan kan du komma ihåg det? Jag har ”Ahava hi-shir lishnayim” skrivet på mitt ben. Du kan även berätta att jag har låtens refräng som ringsignal. Skickar foto. E: Får jag nämna dig vid namn? Hur vill du bli benämnd? ”My friend from Finland”? K: Absolut, jag älskar uppmärksamhet. Men: ”Swedish-Finnish-Jewish friend”.
Idag fick den legendariska Ilanit alltså se min tatuering.
För den oinsatte: Ilanit var den första att representera Israel i Eurovision och jag älskar hennes musik! Så pass att hennes andra ESC-låt (från 1977) hamnade på mitt ben. ”Kärleken är en sång för två”, alltså. Just så! 💕🇮🇱
Mitt i detta eländiga coronakaos har en av mina favoriter släppt en ny singel och dessutom är videon riktigt sevärd. Här är Melanie C:s ”Who I Am”.
I was building my armour so I could fit in To avoid any drama I would shut my mouth I hid I was lost in the ruins of who I thought I should be I forgot I was human I must set my body free They don’t recognise when I’m being honest Because I wasn’t before No they may not like it but I’m not sorry That’s who I am No I’ve got nothing left to hide, hide I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am) You think you’ve known me all this time, time But the real me is mine, mine. (That’s who I am) That’s who I am When I look in the mirror I finally like what I see There’s been so many changes I accept they’re a part of me They don’t recognise when I’m being honest Because I wasn’t before No they may not like it but I’m not sorry
That’s who I am No I’ve got nothing left to hide, hide I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am) You think you’ve known me all this time, time But the real me is mine, mine. (That’s who I am) That’s who I am That’s who I am That’s who I am No I’ve got nothing left to hide, hide I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am) You think you’ve known me all this time, time But the real me is mine, mine. (That’s who I am) I’m ready to drop my armour It will make me stronger Drop my armour That’s who I am I’m ready to drop my armour It will make me stronger Drop my armour That’s who I am
Nu när vi har lite tråkigt och inte får umgås så kanske jag ska passa på att skriva några rader om gamla LP-skivor. Varför inte, liksom!?
Året var 1989 och Lili & Sussie (Sussie med två S på den tiden) hade tidigare under året varit med i Melodifestivalen med den dansanta, härliga biten ”Okey, Okey!”.
Under sommarlovet mellan årskurs åtta och nio gick jag en två veckors (vill jag minnas) kurs på sjukhuset (som jag föddes på) i min barndomsstad Borås. Kursen hette ”Killar i vården” och var ett försök att få fler gossar/pojkar/män att söka sig till vårdyrken. Vi fick en liten, liten lön för den där kursen och när jag gick hem efter den där sista kursdagen så spenderade jag mina nyintjänade pengar på bl.a. ett set sängkläder med Madonnas tryne på samt LP:n ”Let Us Dance – A Remix Retrospective”.
Lili & Sussie kändes tuffa och moderna på omslaget och jag gillade verkligen de där remixarna som konstant gavs ut på åttiotalet. Ni vet, då när en remix ofta var en ”extended version” eller en piffigare singelversion av ett albumspår. En remix var inte – som numera – en oigenkännlig dunka-dunka-version av en låt. (Det mesta var bättre förr.)
Let Us Dance Just A Little Bit More Skivans enda nya låt visade en ”seriösare” sida av systrarna Päivärinta. Jag minns att jag läste i någon recension att Let Us Dance… doftade lite ABBA. Ja. Kanske det.
Oh Mama (Euro Mix) Superhitten Oh Mama är ju en smula sönderspelad och den här remixen är väl inte särskilt spännande heller. Lite förlängd och så där. Det är lite ”mphh” i den, visst, men inget vi vill spela idag.
Om Du Kan (Ny Version) Denna låt från 1985 hade jag inte hört förrän den i ny version hamnade på detta album. Toppenbra!
Girl With A Broken Heart (Action Avenue Mix) En rätt tjatig remix av en rätt tjatig låt som jag dock gillade skarpt när den kom.
Okey Okey (Club Mix) Låten från Melodifestivalen i en härlig remix som känns väldigt, väldigt 1989. Härlig!
Sommar Inatt (Ny Version) Ännu en låt från 1985 som jag inte hade hört tidigare. Mycket bra.
We Were Only Dancing (Kiss And Dance Mix) Vilket åttiotalsnamn på en remix va’? En helt trevlig mix av denna superdänga.
Sending Out A Message (Kissing The Alien Mix) Även denna är lite tjatig och låten är en smula… gapig? Men jo, de ”skickar ju ut ett meddelande” också.
Bara Du Och Jag (Ny Version) Det är svårt att slå originalversionen men Bara du och jag är ju alltid toppenfin. Vilka minnen!
Robert And Marie (Returned To Sender Mix) Samma som ovan. En så fin och sentimental ballad.
Det dök alldeles nyss upp ett meddelande på eurovision.tv. Det blir inget Eurovision Song Contest i år. Ingen är väl särskilt förvånad men för oss fans är detta en mycket sorglig ”nyhet”. Och vips så läser jag som vanligt en massa inlägg på sociala medier, som får mig att vilja vomera.
Till er som nu jublar över att ”slippa Eurovision” i år har jag bara en sak att säga: jag kan svära på min heliga kropp att ni inte hörde ETT ENDA ESC-fan jubla över att fotbolls-EM ställdes in. Det är det som är skillnaden mellan civiliserade människor och andra: vi sporthatande ESC-fantaster undviker helt enkelt sportevenemang och annat trams, och gör inget större nummer av det. Ni, däremot, gör stup-i-den-jävla-kvarten ett halabaloo av hur lite ni tittar på Eurovision. Löjliga är vad ni är. Och en smula primitiva.
Jag har den senaste veckan lyssnat in mig på årets bidrag och min vinnare kommer från Israel. Jistanes, vilket sväng!
Jag hade en väldigt hektisk lördagskväll då svenska finalen och finska uttagningen till Eurovision sändes samtidigt.
Så här skrev jag på FB innan sändningarna drog igång:
En lång kväll väntar med final i såväl Finland som Sverige (båda sänds på Yle 1 med start klockan 21).
I UMK tävlar de sex bitar som vi fick presenterade för oss för ett tag sedan och min prispall ser ut som följer.
Erika Vikman
1. ERIKA VIKMAN ”CICCIOLINA” Underbar finsk schlagerpop med en text om den italienska porrpolitikerlegendaren. 2. SANSA ”LOVER VIEW” Suggestiv och drömsk klubblåt. 3. TIKA ”I LET MY HEART BREAK” Powerballad som känns eurovision. Refrängen saknar dock något och sången är på gränsen till för gapig.
I MELODIFESTIVALEN tävlar tolv stackare med B- eller C-låtar. Jag har gnällt om den låga kvaliteten i årets melfest tidigare och har inte ändrat mig. I mitt iTunes-bibliotek har INGEN låt ur årets upplaga fått en full femma i betyg. Detta har inte hänt tidigare i festivalens historia! Min prispall:
1. DOTTER ”BULLETPROOF” ”Modernt” och lite ”kyligt” på ett ”coolt” vis. 2. ANNA BERGENDAHL ”KINGDOM COME” Bra låt och bra vokalist men det stör mig att Bergendahls låt förra året, ”Ashes To Ashes”, var bättre. 3. HANNA FERM ”BRAVE” Hade höga förhoppningar pga alla skriverier och hyllningar och jag blev lite besviken. Ferm känns ”öststat” och det vore kul att se hur det funkar i ESC. Dock för gapig refräng i plågsamt hög tonart.
Sen måste jag säga nåt fult också. Alltså vilka fruktansvärda skitlåtar från MOHOMBI, MARIETTE (vad f*n Mariette!?), den där ANIS samt MENDEZ (så 2001 med latinovibbar och -rap). Och CRONE var bättre för Estland i ESC 2019. BENGTSSON är alltid tillrättalagd och astrist. Harmlös liksom. Usch.
Jaja. Ha en bra vis-kväll!
Och hur gick det sedan? Inte så bra. Jag satt och kollade på både UMK och MF samtidigt – UMK på teve och MF på datorn. Det blev hektiskt och svettigt. Och mina favoriter kom ju tvåa i såväl Sverige som i Finland. Så synd, så synd. När UMK-sändningen var slut växlade YLE över till Melodifestivalen och mitt i omröstningen – alltså när det var som mest spännande och tittarrösterna lästes upp – såg rutan plötsligt ut så här:
OACCEPTABELT!
Tursamt nog hade jag fortfarande igång sändningen på svtplay.
Jaja. The Mamas beiga Move vann i Sverige och Aksel Kankaanrantas bakgrundsbrus till låt, Looking Back, vann i Finland. Synd.
