Positiva veckan: Jag är tacksam över att jag inte är det minsta avundsjuk. Inte missunnsam heller.
Ett exempel: Jag satt och kollade bilder på min idol och förebild (”jag ska bli som hon”) Dana Internationals Facebooksida och vad fick jag se?
En bild på henne, sånghunken Boaz Mauda och min gode isravän IB!
Jag skrev ett rappt mail och undrade varför han inte berättat om detta stora möte tidigare. Han hade tydligen “inte velat göra mig avundsjuk”.
Inte jag inte. *Tokhostar*
Kategori: Dana International
Dana International till Belgrad
Jag och mellovännen min såg just den israeliska uttagningen till Eurovision Song Contest och min husgudinna Dana International vann. Som låtskrivare. Låten heter Keilu Kan, vilket betyder Som vore du här.
Min vän, herr Tel Aviv (ej att förväxla med herr Israel), satt i en av jurygrupperna och han var ej nöjd med resultatet.
Detta år hade de i Israel valt en artist – ynglingen Boaz Ma’uda – som framförde fem låtar och sedan valde folket + jurygrupper vilken som ska repre landet i Belgrad.
Ett trevligt upplägg eftersom låtskrivarna får betydligt mer uppmärksamhet och låtarna tävlar mot varandra, snarare än artisterna.
Dock märktes det tydligt under sändningens gång att Dana är väldans populär så det spelade nog in en hel del i slutresultatet.
Låten tycker jag är helt okej, men ingen ESC-vinnare (men det var ingen av låtarna).
Vettig israel
Hemma igen efter en mycket trevlig eftermiddag med israelen. Jag satt där och tittade på honom och tänkte; “det finns alltså vettiga människor”. Har ett tag trott att de enda vettiga är de som redan är mina vänner. Hursomhelst. Först fikade vi i Gamla stan och sedan drack vi två öl på Torget. Diskuterade kabbala, judendom, relationer, musik, Israel/PalesGuccikonflikten och mycket mer därtill. Fick Dana-skivan “Maganona” som han köpt till mig i Jerusalem. Den är bra. Det finns en rolig låt på CD:n som heter “Let Kiss”. Det är en cover på en finsk 50-talslåt som heter “Letkis” i original. Vilket är en dans för övrigt. Fyndig ny text måste jag säga.
Sedan var jag på Konsum och stötte på en trevlig kvinna + en minst lika trevlig ung man. Livet kanske inte är så illa ändå!? Man måste kanske bara titta bakom draperiet så att säga.