1. Spännande berättelse i början 2. Fantastisk slutkläm. ”Trots alla miljoner som kommer till palestinierna så händer inget annat än att ledarna blir rikare. Av alla folk i världen är palestinierna de enda som lever, under sina ledare, i flyktingläger. Som råttor. Om de palestinska ledarna brydde sig om sitt folk så skulle de ta av sina miljoner och bygga hem åt dem och låta dem leva värdigt istället för som råttor.”
1. Arabisk israel är stolt över sitt land. ”De som säger att Israel är en apartheidstat antingen ljuger eller så vet de inte vad apartheid är. Eller så har han/hon aldrig varit i Israel. Jag föreslår att dessa människor besöker landet.”
Kategori: Israel
Mellanöstern: Så hyllar de terroristerna
Idag ska vi tala om hur terrorister hyllas i arabvärlden, men först några snabba tankar.
Att palestinska myndigheter och palestinsk TV (och så vidare) lär barnen redan från start att judar ska utrotas och att grannen Israel är självaste satan – det vet vi som vet. (Vi som inte förlitar oss på den väderlösa svenska pressen.)
Men gemene man vet ju inte detta. Och därför kommer denna krigskarusell snurra varv efter varv efter varv då vi matar den palestinska hatpropagandan med våra pengar och vår ”hjälp”.
Det är så galet, så galet.
Kolla här: PA TV glorified terrorist who killed 3 in Itamar in 2002.
Eller här: Demonization of Jews/Israelis.
Eller här: Kill a Jew – Go to Heaven.
(Surfa för all del runt på PMW och låt dig förfasas.)
Till terroristerna nu.
I Gaza finns en flickskola som heter The “Dalal Mughrabi” Girls’ High School.
Vem var då Dalal Al-Mughrabi? Jo, en palestinsk terrorist som låg bakom kapandet av en buss 1978. Terrorattentatet resulterade i att 37 civila, varav 13 barn, dog.
I (Svennes förlovade) Gaza finns även en skola vid namn The “Hassan Salameh” Girls’ Junior High School. Så vem var då Ali Hassan Salameh? Jo, han var medlem i den palestinska terroristgruppen Black September – det vill säga de som låg bakom Münchenmassakern 1972.
Wafa Idris – den första kvinnliga palestinska självmordsbombaren – fick helt nyligen en fotbollsturnering uppkallad efter sig. Och vad hade hon gjort för att förtjäna detta? Jo, den 27 januari 2002 bombade hon ihjäl sig själv i Jerusalem. Hon tog med sig en 81-årig man med i döden och skadade över 100 människor.
För ganska exakt ett år sedan rapporterades det att Yahya Ayyash fått en gata uppkallad efter sig i Ramallah (han hade sedan tidigare ett torg uppkallat efter sig i Jemen). Vem var då Yahya Ayyash? Jo, han var bombmakare och arbetade flitigt åt Hamas och andra terroristorganisationer. Ayyash var mycket kunnig och tog bombmakeriet till en helt ny nivå.
Avslutningsvis: Alaa Abu Dhein rusade in i en skola (Yeshiva) i Jerusalem och sköt ihjäl åtta studenter. Officiellt fördömdes dådet av de palestinska myndigheterna, men enligt en undersökning ett par veckor senare stödde hela 84% av palestinierna detta vidriga attentat.
Till minne av
Neria Cohen, 15, Jerusalem
Segev Pniel Avihail, 15, Neve Daniel
Avraham David Moses, 16, Efrat
Yehonatan Yitzhak Eldar, 16, Shilo
Ro’i Roth, 18, Elkana
Yohai Lipshitz, 18, Jerusalem
Yonadav Chaim Hirshfeld, 18, Kokhav HaShahar
Doron Mahareta, 26, Ashdod
Israel: Puss på Lawen Mohtadi
Ibland när jag läser något riktigt bra så blixtrar det till framför mina ögon och jag börjar nästan hyperventilera. Det hände idag när jag av en slump läste Lawen Mohtadis svar på en insändare i den feministiska tidskriften Bang, med titeln ”Bojkotta Israel, Bang!” (Den tuggade samma gamla vanliga tugg ett extra varv i den drypande käften.)
Två väldigt fina utdrag ur svaret:
Min invändning mot en bojkott baseras på den här frågan: Varför just Israel och varför bara Israel?
Jag hyser en skepsis mot den lätthet med vilken vissa ansluter sig till bojkottkraven och undrar: Hur är det möjligt att mobilisera de känslorna för Israel när det inte finns motsvarande initiativ mot något annat land i världen? Medan det övervägande engagemanget för palestiniernas rätt till självbestämmande baseras på en sammansatt analys av situationen och på solidaritet ser jag samtidigt med obehag på hur vissa inom både vänstern och högern njuter av att få straffa Israel. Jag anser att de impulserna, som har en djupt rotad historia i Europa, måste tas på allvar.
Ja, det är ju lite det jag bullrat om hela vintern. Speciellt det här med att Svenne gärna åker och semestrar i en massa diktaturer – så länge spriten är billig – men när det kommer till det fria, liberala, demokratiska Israel så säger Svenne bestämt NEJ.
Helt galet i min bok.
Jag lade upp länken på Facebook och det blev så klart ett himla liv. Jag är ledsen, men jag vägrar använda FB till att förmedla budskap som ”♥♥♥ Jag älskar alla barn i världen och åh, alla blommor är så vackra och puss puss, ha en underbar dag alla fina människor! ♥♥♥”
Läs hela här.
Det kan vara på sin plats att reprisera detta klipp:
Israel: Ett skepp kommer lastat… Och några lastbilar likaså
Vapen, bomber och granater strömmar från alla håll till huligan-Hamas.
I söndags haffade egyptierna lastbilar som kom från Sudan, med destination Gaza, fullastade med vapen, bomber och granater (som, som vanligt, skulle användas till att ha ihjäl så många civila judiska barn, kvinnor, män och husdjur som möjligt).
Och igår bekräftade IDF som sagt att fartyget som kom från Iran (med rundor runt Medelhavet för att förvilla) även det var lastat med vapen, bomber och granater. Se bilderna här.
Naturligtvis rapporterar svenska medier om det inträffade ungefär lika flitigt som de rapporterat om den mördade familjen Fogel – det vill säga på sin höjd med en liten notis.
Varför är alla ShiT to Gaza-ivrare så tysta? Ohly och Kaplan och Gardell och alla ni andra – tala ut. Eller kanske sitter ni och planerar nästa ”fredliga” konvoj?
