Kategori: Judendom

Hemma i judendomen

Jag vid Västra muren – Klagomuren.

Jag måste yttra mig, ty jag är så berörd.
Som jag skrev i förra inlägget så började jag läsa Anne Franks dagbok på nytt. Hade inte läst den på ca 15 år. Men hennes språkbruk! Vilken stjärna! Jag som älskar allt som har med språk att göra blev återigen eld och lågor.
Det absolut finaste var när hon skrev om hur hon – som en tonårstös – blev kär i den underbare Peter, som hon tillbringade drygt två år med, som gömd. Hon skrev så otroligt vackert om hur hennes ”kvinnlighet vaknade”.

Sedan kom jag att tänka på det här med att jag, som inte är född jude, men som är konverterad – med allt ELÄNDE som det innebär – så är jag ju faktiskt född gay. Så de där nazisterna hade ju mördat mig bara för det. Alltså för att jag är den jag är. På samma sätt som de mördade judarna för dem de var.

Det är så sinnessjukt.

Jag blir lite privat nu. Jag tänker inte be om ursäkt för det. 
Jag skriver vad jag vill här. Läs eller scrolla.

Jag har sedan barnsben haft en tro. Men först när jag fann judendomen så hittade jag ”hem” spirituellt. Så enkelt är det.
Och av någon anledning, när jag var barn, så satt jag på biblioteket och läste böcker om judendomen, medan de andra barnen läste Kalle Anka. (Flera andra konvertiter har berättat samma sak. Vi liksom har alltid haft det inom oss, ty våra själar har alltid varit judiska.)

Jag blir helt matt när jag tänker på den kärlek som jag har mött från den judiska gemenskapen.
Jag är så oerhört tacksam.

Tack för att jag fick komma HEM.

Nu blev jag kanske lite onödigt blödig, men ni vet vad jag menar.

Pesach Sameach och Glad Påsk

Livet i karantän fortsätter; jag har varit hemma i – vad blir det? – två veckor nu. Har känt mig småkrasslig med halsont men ingen feber. Igår plötslig magsjuka som gick över under natten. Rysligt. Och mycket charmig information, va?

Idag har jag varit full av energi och jag har stormstädat och möblerat om. Jag vill nämligen gärna ha mitt skrivbord framför fönstret eftersom jag tycker att titta på ekorrarna i de jättehöga träden på baksidan av huset. (De är faktiskt väldigt underhållande.)

Jag lagade även en shakshuka för första gången på länge. Gjorde den extra kryddstark och öste på väldigt mycket koriander; på något sätt blir kombinationen hetta och koriander väldigt festlig.
Jag kom att tänka på att jag en gång åt en vegansk shakshuka på en frukostrestaurang på strandpromenaden i Tel Aviv, men jag kan inte minnas vad det var som ersatte äggen i denna veganska variant. Hmm. Men den var helt okej, vill jag minnas.

Shakshuka är, om du inte vet det, en vanlig rätt i mellanöstern. Veva ihop en tomatsörja med lite hetta samt örter och knäck i några ägg som får koka i sörjan. Shakshukan går att variera i det oändliga.

Idag snabbhackade jag även ihop en traditionell israelisk grönsallad med extra mycket citron. Så gött. Hemligheten är att hacka tomat, gurka och schalottenlök (idag dock salladslök) i små, små tärningar. Och på med persilja, citronsaft samt citronpeppar.

Jo, här firas pesach och där firas förmodligen påsk. Så Pesach Sameach och Glad Påsk tillönskas.

Och Shabbat Shalom. Ska ha en riktigt slapp och slö helg.

”Vardagsreligiös” upplevelse

Vad vore dessa helger utan smått religiösa inlägg? Inte så mycket va?

kim jewish

Så. 
Igår kväll fick jag vara med om en sån där ”vardagsreligiös upplevelse” igen. Händer då och då. 
Jag stod ute i trädgården, med fötterna hårt tryckta mot marken. Kände mig ovanligt stabil på något vis. Det var mörkt och perfekt temperatur. Några envisa stjärnor syntes. En liten, blyg vind. Tyst. 
Jag sträckte armarna mot himlens evighet och det kändes som om ”någon” drog mig uppåt samtidigt som mina fötter pressades mot jorden. Kände mig ”ett med naturen” (hehe) och som att jag var på exakt rätt ställe vid rätt tidpunkt. Där jag skulle vara just då. Min arma kropp drogs ut och jag kände mig två meter lång. Som om ryggkotorna hamnade rätt. 
Jag var en del av skapelsen.

Med åren har jag blivit mindre stressad och jag har så att säga accepterat att jag inte kan kontrollera allt. Då känns det bra att lämna över bollen åt Skaparen. 
”Jag litar på dig”, viskar jag. ”Det som ska ske sker när tidpunkten är den rätta.”

E’ la gôtt o känna så mitt i all misär!

Att knyta band

Vi läste en del om kabbalah på judekursen i Danmark och efter det har jag läst många böcker i ämnet.

Den röda tråden – som sägs skydda mot DET ONDA ÖGAT – har jag burit i två år.
Den trillar av efter 3-4 månader och då knyter man en ny.
Jag har märkt (eftersom jag är vidskeplig samt ”tror på allt”) att innan jag knyter en ny – det är då något otrevligt händer. Eller allt spårar ur i allmänhet.

Helst ska någon ”man älskar” knyta och säga en särskild bön. I dessa moderna tider knöt jag själv den senaste samtidigt som Han satt i Israel och via skype ‘bönade’ åt mig (på ren och fin hebreiska). En fin stund!

Kabbalah har fått ett något dåligt rykte tack vare Hollywood-versionen som var så populär för några år sedan, men lär man sig om riktiga kabbalah så lär man sig att se på saker och ting på ett helt annat sätt.

I Tel Aviv har jag besökt The Kabbalah Centre. Där kan man gå kurser och man kan hitta en massa massa massa intressanta böcker. (Exempelvis: Rebooting – Defeating Depression With The Power of Kabbalah.)

Efter att ha läst de böcker som jag har läst, så uppskattar jag kabbalah på grund av att det man lär sig känns så otroligt självklart. It makes sense.