Ya Allah shou tayeb*

De senaste (snart) tre åren har företaget jag arbetar på huserat mitt i city. Dessförinnan fanns vi i lokaler som låg mycket avsides (idag växer en ny fräsch stadsdel fram där, ironiskt nog) och man kunde aldrig göra något på lunchen. Annat än att sitta och glo. Därför är jag lycklig över att nu jobba i stan. Inte för att jag går ut och lunchar särskilt ofta ändå (jag är ju en vän av matlådor) – men det händer.

Igår kom Hundvakten förbi och vi gick och åt libanesiskt.
*Oh Gud vad gott.
Vips kilade det libanesiska köket upp i topp – jämsides med det indiska.
Personalen var dessutom minst sagt en fröjd för ögat.

Veglasagne och 90-talspop

Idag svängde jag ihop min alternativa vegetariska lasagne. Den får väl inte ens kallas lasagne men jag gör det ändå.
– Fräs rödlök och en halv påse quornfärs + vitlök
– Häll i två stora burkar krossad tomat
– Krydda rejält
– Varva blandningen med lasagneplattor samt lägg till lite fetaost här och där
– Toppa med riven ost
– 200 grader, 40 minuter
– Njut!
Nu orkar jag inte jobba mer utan slösurfar och lyssnar på Ace Of Base (!). Låten Never Gonna Say I’m Sorry slängde mig tillbaka till 1995. Jag var inneboende hos Norrmannen på Söder och jag dejtade Robert som nyss lämnat sin präst till sambo. Never Gonna Say I’m Sorry var vår låt och när jag träffade honom många år senare sa han att han alltid tänkt på mig när han hört låten.
Detsamma tydligen…

Pizza

Idag bakade jag och Sebbe en härlig pizza på fullkornsbotten.
– krossad tomat
– veg. baconbitar
– champinjoner
– tomat
– fårost
– paprika
– gul lök
– vitlök
– ost
Det blev gott. Dock var botten lite väl smulig.
Nu ska jag se nya Ugly Betty + Grey’s Anatomy som ju äntligen börjat sändas i USA igen.

Bacon 2

På begäran:
Jag talade i förra inlägget om Hälsosports vegetariska baconbitar.
Jag blandade i lite i vegopytt och låt mig säga; de smakade verkligen bacon! Nästan på gränsen till för mycket. Men gott var det. Lika salt och… fett som jag minns köttig bacon. Finns på Hemköp.