Ja, bloggens nuvarande slogan är då rena rama sanningen.
När min käft nu äntligen börjar läka och må bra (hoppas jag, eller så är det bara alla piller jag stoppar i mig som får mig att tro det) så är det Sebbe som inte mår bra. Ringde veterinären som sa att det verkar vara något som är vanligt hos hundar, och inte så farligt (Sebbe vill nog inte att jag berättar, han har integritet). Låt oss hoppas att hon har rätt.
Vi ska dit om några timmar. Återkommer.
Kategori: Sebbe
Sebbe
Bredvid mig i sängen just nu
En morgon
Klockan är halv åtta och jag halvsover. Har sovit dåligt hela natten fastän jag kom i säng först runt halv två. Öronpropparna börjar bli utslitna och jag hör ett välbekant ljud men jag försöker ignorera det.
Mrhmm. Mrhmm.
Försöker somna om. Försöker drömma.
Mrhmm. Mrhmm.
Jag antar att Sebbe ligger och tittar ut genom fönstret – persiennerna är uppdragna, det vet jag – och att han ser något spännande där ute.
Mrhmm.
Nej, tänker jag, det där är inte Sebbes uppspelta röst. Det är hans missnöjda läte jag hör. Ett jämmer. Jag slår upp mina eleganta blå ögon och skymtar något i köket. Sträcker överraskande graciöst ut min extra långa mansarm och skjuter upp dörren ordentligt. Ja, där sitter han. Mitt lilla troll. Han sitter vid matskålen och jämrar sig. Skålen är full av mat så det är inte av hunger han klagar.
Han vill gå på toa. Jag vill sova, men jag vet ju hur det känns att inte få lätta på trycket när kroppen gråter så jag slänger mina grova, håriga herrben över sängkanten och sträcker på mig. Trollets ögon tittar med spänning på mig och när jag yttrar den magiska meningen ”ska vi gå ut och kissa” – lite väsande så där – så sätter svansviftandet igång. Det viftar ordentligt där bak. Vift vift. Därefter reser han sig upp och sträcker på sig så där som han alltid gör; med arslet i vädret. Och så gäspar han. Som för att gäspa ur sig den sista droppen av trötthet som bor i kroppen gäspar han och därefter tassar han fram till mig, medan jag går och letar efter mina kläder, och snabbslickar mig på vaden. Därefter går vi ut.
Hundar ska ha det gott
Jag läser om alla djur som far illa och jag väser: ”jag orkar inte mer!” Jag ser på gårdagens bilder på Sebbe (skönheten fotograferas varje dag) och ögonen tåras en smula.
Ja, igår var det alternativ julafton i hemmet (vi är ju berömda för att göra lite som vi vill) och Sebbe fick inte bara en massa nya leksaker och karameller – han fick en ny finblus också. Eller jacka. Eller mantel som det egentligen heter. Ja, jag har varit lite orolig då han inte gillat att ha saker på sig, men nu när våren snart är här och regnet kommer ösa över oss alla så krävs någon typ av regnskydd. Sebbe hatar, som bekant, regn och rusk. ”Du måste ändå ut och slå en stråle”, brukar jag säga. Oftast förgäves. Under stora protester tar vi oss ut och där, under ett stort träd, slår han en stråle och sedan vill han tillbaks in i stugvärmen.
Ny spännande karamell som även fungerar som tandborste.
Finblusen måste sys in en smula. Tack och lov är Hundvakten en flitig och duktig sömmerska (bland mycket annat).
Roligt rep med korvar på. Dragkamp.
Utmattad efter lek.
