A dog’s life

Jag satt och läste nya numret av Alltomhund. Jag är verkligen rädd för sådana där människor som behandlar sina hundar som människobebisar. Och sådana som skriver krönikor/inlägg i tidningar utifrån hundens perspektiv som vore det hunden som skrev. De verkar vara fanatiker. Ja, jag är rädd för alla fanatiker oavsett område. Lagom är bäst.
Hundutställningar tycker jag är en stor synd. Det duttas och putsas och hålls på förmodligen mest på grund av att ägarna själva är ugly as hell och aldrig vunnit några skönhetstävlingar.
Länge leve Hunden.

I Sverige äter hundar inte människor

Träffade två unga gossar som ville leka med Sebbe nyss. Den ene sa; “Mamma tycker inte om hundar för i hennes land äter hundar människor. De hoppar på en på natten och dödar en. Jag har sagt till henne att i Sverige är det inte så. Det beror på hur man uppfostrar dem”.
Han var kanske sex år.

About fucking time

Att apor ev. får mänskliga rättigheter i coola Spanien. Den enda anledningen till att människan behandlar djur som skräp är att de inte kan tala (med de flesta av oss åtminstone). Tänk dig en liten mus i en bur; “släpp ut mig, varför gör du så här mot mig?”
Tillbaks till Spanien.
Är fortfarande impad över det katolska landets äktenskapslag för samkönade par.
“Registrerat partnerskap” – hur upphetsande låter det på en skala? “Är du reggad?”, liksom. De värsta är dock amerikanerna när de säger “my partner” istället för “my boyfriend/girlfriend”. Så träigt.