Om Sebbe inte vill bli känd som kvarterets sköka får han lära sig att (som husse) säga nej. Först var det Tomas (tre gånger på mindre än en timme) och ikväll var det mopsen Uffe (låter lite pervers, va!?).
Kategori: Djur och deras rättigheter
Bov och bandit
Det har upplevts drama där hemma – vofsing pofsing har varit olydig. Först hoppade Sebbe upp och tog min smörgås (vilket inte hade hänt sedan han var bebisvalp) och jag blev mycket upprörd så klart. Ett par dagar senare hände det igen – kvick som få snodde Sebbe åt sig en sojakorv från min tallrik! Inte nog med att jag av förklarliga skäl blev arg; jag var dessutom otroligt hungrig och hade inte mycket mat hemma. Blev således ännu argare. Jag slet ut sojakorven ut Sebbes glupska trut och så fick han sitta och skämmas, ensam i köket. Synden straffar sig dock. Vad han inte hade räknat med var att jag hade extra extra stark senap på korven och med tanke på Sebbes miner och myckna vattendrickande efteråt lär han inte sno min mat på ett bra tag.
När han fick komma ut ur köket igen såg han bedrövad ut. Till slut vågade han sig fram till mig i soffan, började nosa, gosa och slicka på mitt öra. Sedan blev vi vänner igen.
Sådan herre sådan hund?
Det blev en skogspromenad med oväntade inslag. Vi gick längre bort än någonsin tidigare och plötsligt hade jag ingen aning om var vi var någonstans. Vi kom fram till ett bostadsområde som var något utöver det vanliga. Det påminde lite om något slags ghetto. Fast inte trashigt – snarare chict. Eller ett miljövänligt område befolkat av konstnärer. Fick en känsla av att vi befann oss i Amsterdam. Det visade sig snart att vi inte var långt hemifrån – vi hade gått runt en lång vända i skogen och kommit ut på ett ställe vi aldrig vistats på tidigare.
Sedan träffade vi tre små okopplade hundar av diverse raser. De var samtliga ungefär lika stora som Sebbe och jag märkte genast att en av dem, Tomas som jag fick veta att han hette, var lite extra intresserad av Sebbe. Innan jag visste ordet av hade de satt igång att jucka loss. Ja, Tomas satte på Sebbe och båda såg mycket nöjda ut. Doggystyle – väldigt bokstavligt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Ägaren till de andra hundarna kom fram och flämtade; “Hon löper väl inte!?” “Nej”, fnittrade jag, “det är en kille”.
Nog så. Vi gick hemåt och ca 20 minuter senare när jag vände mig om och undrade vad Sebbe sysslade med (jag hade luva på mig och såg inte så mycket) insåg jag att de tre hundarna hade hunnit ikapp oss och vad gjorde Tomas och Sebbe? Javisst. De pippade igen. Tre gånger hann de med innan jag fick hem Sebbe. Knullmaja!
Sjung för livet
Sebbe gillar inte när jag mimar till Pay TV:s “Refrain Refrain”. Däremot tycker han om när jag sjunger för honom. Framförallt om jag wailar mycket. Dova toner är också mycket populära.
Det är bra eftersom jag sjunger hela tiden. Det är en mycket förlösande känsla. Om folk sjöng ut sin ångest/sina aggressioner skulle världen vara en mycket trevligare plats.
Rondellhundar och anatomi
Sebbe blir mer och mer knähund för varje dag som går. Det är ju oerhört mysigt så klart men jag får inte mycket gjort när jag slår mig ner för att skriva. Vips hoppar han upp och lägger sig tillrätta – helst med huvudet på min högerarm.
Sebbe följde med till jobbet idag. Upp 05:20 och så traskade vi iväg. 80 minuter tog det i morse. Han ville nosa på det mesta och jag var trött och sölade.
Igår kväll fick Sebbe för sig att kossorna, eller vad de nu är, på gården (som ungarna gungar på) var levande och ytterst hotfulla. Han blängde och morrade. Har nog inte berättat att häromsistens när vi var på långpromme stannade Sebbe plötsligt och betedde sig jättemysko. Det visade sig att han fått syn på en rondellhund. Han skällde som aldrig förr och jag var tvungen att gå fram till skulpturen själv innan han vågade ta sig en närmare titt. Mycket underhållande. Detsamma inträffade när han häromveckan fick syn på en staty föreställande en liten björn på en hög pelare. Haha.
Gårdagskvällen tillbringades i soffan. Såg bl a senaste Grey’s Anatomy (episod 13, säsong 3) och återigen fick tårkanalerna arbeta hårt. Vet inte vad det är med den serien som berör mig så men den har någonting speciellt.