Jag sitter här och surar och så tittar jag på gårdagens bilder och jag skrattar högt och hjärtligt.
Ibland tittar jag på Sebbe och tänker på hur mycket jag älskar honom och då blir jag alldeles tårögd.
Kategori: Djur och deras rättigheter
Papijack?
Som ni vet så är Sebbe en Papillon på pappret men jag (eller snarare människor vi mötte, jag hade ju faktiskt aldrig tidigare träffat en Papillon) insåg snart att han hade någonting annat i sig.
För det första så har han hängande öron och då är han ju en Phalene snarare än en Papillon men han är både lite större (de ”ska” väga 4,5 kg – Sebbe väger 7 kg) och har längre nos än en renrasig (hatar ordet RAS lika mycket när det gäller djur som när det handlar om människor – otroligt vulgärt) Phalene.
En gång var det nån som sa att Sebbe förmodligen har lite Jack Russell i sig och häromdagen kom jag över bilder på hundar som kallas Papijack – de är alltså blandningar av Papillon och Jack Russell och när jag tittar på bilderna så.. ja, kanske. Kanske är Sebbe en Papijack.
Nu spelar det ju ingen roll vad han ”är”. Jag är bara nyfiken.
Papillon
Phalene
Jack Russell
Papijack
Papijack
Papijack
Sebbe som valp
Sebbe som valp
Sebbe som vuxen grabb
Jag är inte Moder Jords bästa glin
Blöta pussar
Aha, Östermalm ska det vara
Sebbe har av någon anledning aldrig varit ett stort fan av hundgårdar. Visst, häromdan var han ovanligt glad över vårt besök i en av stans södra parker, men oftast står han bara still och undrar vad han ”borde göra nu”.
Idag besökte vi en av parkerna på Östermalm och se där – nu blev det fart på grabben. Han ilade runt som en påtänd transa i prideparaden och jag sprang (fortfarande som en ko) åt andra hållet och Sebbe jagade mig och jag jagade honom och alla var glada och fick riktigt rosiga kinder i det vintriga ryssvädret (-18° nu, -19° i morse).
Jag antar att Sebbe helt enkelt trivs bäst på Östermalm. Han är ju trots allt lite divig och fin i kanten. Han äter inte vad som helst. Han dricker ur sitt glas i vardagsrummet. Han sover på vackra, fluffiga kuddar. Ja, han är en livsnjutare. Själv blir jag ju mer och mer som en arg och bitter östermalmstant iklädd fuskpäls och vackra men obekväma stövletter.
