Tänk vad musik kan göra! Lite som parfym – den tar en någon helt annanstans.
Jag var ute i januarieländet med Sebbe och plötsligt försvann kylan och slasket. Solen bländade mig och en varm men svalkande vind smekte mitt vinterglåmiga tryne. Allt tack vare låten som spelades i min iPod; Whitneys One Moment In Time. Jag har mycket starka minnen till denna superballad; jag och Miljonären satt smånykära i en taxi i Barcelona och nämnda låt strömmade ur högtalarna. Sällan har jag känt mig så levande. Åh, låt mig få uppleva någonting liknande. Snart.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik