”Vår hämnd är att överleva”

Igår var det dags för veckans hett efterlängtade filmkväll. Ja, jag beställde ett gäng filmer för ett tag sedan, på finskt resp. israeliskt/judiskt tema och igår tog jag mig an den senare genren.
Först ut: Motstånd (Defiance) (2008) av Edward Zwick. Otroligt spännande verklighetsbaserad berättelse om fyra bröder som efter att deras föräldrar dödats av nazisterna flyr in i de vitryska skogarna. Till en början vill de hämnas men snart ser de som huvuduppgift att rädda så många människor som möjligt. De vill inte bli monster; måste man förlora mänsklighet för att rädda mänsklighet? Nej, ”vår hämnd är att överleva”.
Gripande, spännande och bra. Så pass att jag råkade slå huvudet i väggen ett par gånger och drog täcket upp över ögonen med jämna mellanrum. Motstånd är en sån där film som får en att känna ”kan den inte vara slut snart!” eftersom man inte vill se mer elände och verkligen hoppas på ett lyckligt slut.
Film nummer två: Citronlunden (Etz Limon) (2008) (även denna verklighetsbaserad) av Eran Riklis handlar om Salma, spelad av den arabisk-israeliska Hiam Abbass. Hon lever ett stilla liv, med sina citronträd som enda inkomstkälla, i sitt hus på Västbanken alldeles intill den gröna linjen. I huset på andra sidan gränsen flyttar en dag den israeliske försvarsministern med fru in och snart har citronlunden förvandlats till säkerhetsrisk och den måste bort. Salma ger sig inte och hon tar hjälp av en advokat, spelad av Ali Suliman – hunken vi såg i Paradise now som jag kort nämnde här. De fattar tycke för varandra och det skvallras på byn.
Försvarsministerns fru, spelad av den ljuva Rona Lipaz-Michael, börjar se det absurda i citrondramat. Hon sitter instängd i sitt fort och maken är sällan hemma och äktenskapet känns inte särskilt välmående.
Mycket bra film med strålande skådespeleri! Rekommenderas.
Trailer

Trailer

Läs även andra bloggares åsikter om citronlunden, defiance, motstånd, israelisk film