Blandat om gym, höst och människor

Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.

Den vackra, vackra gårdagen.

Gårdagens vackra, vackra post.