Jag får ofta mina grannars post och under min semester har jag oftast hunnit ut i trappan och haffat postdonnan på väg ner för trapporna och alla har således fått sin post.
Men tänk om jag vore bortrest i två månader – sicket drama! Eller som nyligen – jag fick ett (för vissa) viktigt brev som jag lade i högen “öppna om du orkar men det gör inget om du aldrig orkar”. Jag upptäckte flera månader senare att det var till någon annan än mig själv.
Skärpning, tack! Posten är viktig. Ingenting kan man lita på längre.
Tänk så skönt med semester – jag hinner tänka på såna här saker.
I natt kunde jag inte sova så jag såg SVT-dokumentären om Ulla-Carin Lindquist (som drabbades av ALS). Mycket gripande. Se den här och var tacksam över och ödmjuk inför livet.