Hemma är hemma



Jag har skrivit om det en miljard gånger men jag skriver om‘et igen.
När jag flyttade till min nuvarande lägenhet + stadsdel för snart fyra år sedan kände jag för första gången i mitt liv (faktiskt) att jag kom hem. Ni vet – ofta när man flyttar och småtrivs där man bor ser man ändå lite fram emot nästa ställe. För första gången kändes det inte så, och det var underbart.
Här är det är lugnt och grönt och skönt och man kan promenera till city. Vad mer kan man begära? Ett stort plus är att här bor väldigt få huliganer (min första lägenhet låg i ett riktigt huliganområde och jag blev trakasserad och spottad på i stort sett varje dag (sant). På den tiden fanns inte termen “hatbrott” men hade den funnits hade statistiken sett betydligt dystrare ut).
Idag har jag och Sebbe strosat våra ljuva gator upp och ner och vi tog också en tur till Hammarbybacken. Det är underbart att stå där uppe och blicka ner över staden.