Klockan åtta väckte Sebbe mig och ville att jag skulle dra upp persiennerna så att han kunde morgonspana över sina ägor.
Klockan nio väckte Sebbe mig och sa att han trots allt ville sova ett tag till, men han kunde inte hoppa upp i sängen då jag låg för nära kanten.
Klockan halv tio väckte Sebbe mig och sa att det fick vara nog; det fick räcka med sovmorgon.
Klockan tio promenerar vi nu i strålande vintersol och jag ser fram emot att komma in och hinka kaffe och läsa tidningarna.
Njut nu dagen. Äg den. Älska den. Ta emot den.
Åh, ta emot denna vackra dag som vore den en himmelsk gåva och förvalta den väl.
Åh.
4 reaktioner till “Utvilad eller påtänd”
Kommentarer är stängda.
Bra att du har nån som ser till att du inte sover halva dagen…
Verkligen! Han väckte mig faktiskt en gång när jag höll på att försova mig… Han håller reda på mig.
Du har en fin husfru… Är det den samme som gör dig så poetisk???
Nja, det är nog det faktum att jag fått sova ut! Då blir jag mig själv – poeten i mig kräver en rejäl dos sömn för att våga titta ut.