Etikett: visdomsord

Äntligen måndag

Ljuvliga måndag. Ny härlig vecka.
Sebbe-darling är sjuk. Han kräktes igår och hulkade halva natten så det blev inte så mycket sömn för varken honom eller mig. Får bli riskur i eftermiddag (igen).
Och jag nyser – vill inte bli förkyld nu, please.
Jobbar bara fyra timmar idag. Och imorgon.
“Skidinstruktören” sa att han ville ta en öl med mig ikväll men han har lyst med sin frånvaro så jag blir hemma. Om han nu inte skulle råka höra av sig och Sebbe skulle visa sig vara frisk och kry. Men nej, jag ser mig själv ligga med fettbrännarapparaten spänd över magen ivrigt tittande på Grey’s Anatomy, nya avsnittet av Desperate Housewives samt Confessions Tour som sändes på amerikansk TV i veckan som gick. Kanske knaprar jag i mig en eller två pizzasmakande riskakor också.
För övrigt blir jag rätt irriterad på alla gratistidningsutdelare. Speciellt .SE:s. Deras vimmel-vid-Stureplan-blaska intresserar mig verkligen inte det minsta.
Dagens motto: Second best is mediocre.

Karma

Jag har en vän med ett evigt mobilproblem. Han hittar en mobiltelefon med jämna mellanrum, behåller den, blir av med den, blir bestulen på den osv osv och jag har försökt få honom att förstå att så länge han behåller mobilen till att börja med kommer han bli av med den men han vägrar se sambandet. Nu har han blivit av med den igen. Och hela väskan. Han har fått en ny mobil av sina föräldrar och jag lovar att han inte kommer få behålla den länge. Det gör mig så arg och frustrerad och jag känner mig som en knöl och dålig vän när jag säger; “hade du sett till att mobiltelefon nummer ett hittade tillbaks till sin ägare hade du inte blivit av med hela din väska”. Det har pågått i flera år och jag bara väntar på att han ska vakna upp och dofta kaffet.
What goes around comes around, det är bara att inse.

En blyg viol

Läste en himla bra krönika om ett ämne Linda Skugge tagit upp tidigare (och jag grät floder).

Varför ska det vara så svårt för lärare att veta hur de ska bemöta de blyga eleverna? Varför är de så himla opedagogiska? Tror de att de gör de blyga mindre blyga genom att ständigt försöka få dem att säga saker högt i klassen?
Jag blev ständigt attackerad på detta sätt, mina lärare gjorde liksom “nedslag” mot oss blyga genom att plötsligt säga ens namn: “Linda! Låt oss se vad Linda tycker om det här.” Det leder enbart till att man rycker till, får panik och blir pionröd och piper tyst: “Eeh, jag vet inte.”
Och så får man kassa betyg trots att man ofta skrev högsta poäng på proven.
Vad tror lärarna, att man genom chockterapi blir av med sin extrema blyghet över en dag?
Det tar ju ett helt liv att lära sig att våga prata inför folk. Vissa blir aldrig av med blygheten.
Att vara blyg är ett personlighetsdrag som jag tror är medfött.
Det lärare istället ska göra är att dela in klasserna i mindre grupper så att de blyga vågar öppna munnen.
Snälla, se de blyga, hör dem, förvåna dem genom att göra deras skolgång till nåt de trodde var omöjligt på grund av deras blyghet. Gör så att de växer, inte krymper. Genera dem inte genom att ständigt vara på dem och försöka tvinga dem att prata inför klassen.

Djärva sanna ord

När någon drabbas av anorexia är det helt politiskt korrekt att vara på dem och säga att de måste börja äta men när en människa håller på att äta ihjäl sig ska man titta åt andra hållet och låtsas som ingenting. Kikki, sluta äta! Banta!

(Artikel om Kikki Danielsson i kvällstidning.)

Skulle jag gå in på McDonalds och se så feta barn (pekar på bild i samma kvällstidning) vräka i sig hamburgare skulle jag slå föräldrarna i huvudet med min handväska.

Dominika Peczynski i Nyhetsmorgon Söndag, TV4.
Underbar är hon.