Arbetsdag 6/7 pågår för fullt och Sebbe och jag har just varit ute på lunchpromenad med Dansken – ja, han som är som ett uppfriskande lyckopiller vilken gråmulen dag som helst.
Har du en tradig novembertisdag på gång så ringer du Dansken och genast känns allt så mycket roligare – ja, rentav uthärdligt.
Jag passade på att slinka in i en butik och eftersom jag starkt ogillar att shoppa så är jag alltid mycket målmedveten när jag väl gör det.
Fem minuter senare kom jag ut med det jag ville ha och behövde: en svart, enkel tröja och träningsbyxor. Okej, jag säger det igen:
t-r-ä-n-i-n-g-s-b-y-x-o-r.
För säkerhets skull extra stora, eftersom jag inte vill visa för mycket av mig själv för vem som helst.
Många glada skratt och en promenad (se nedan) senare återvände vi till kontoret och nu tupplurar herr Sebbe och när jag är färdigarbetad ska vi ila iväg till herr Urinvägsinfektion (ja, Dansken kallar honom så eftersom när Dansken för första (enda?) gången träffade honom på en av mina många, välbesökta tillställningar, så led han av just detta problem).
Etikett: vänner
Rediga vänner
Tillbaks på landet
Underbart va.
Uppdatering: Underbart var det. En vän hade – av en helt annan anledning – hyrt en bil och vi bestämde oss för att ta en tur någonstans. Naturligtvis valde vi då att hälsa på bögarna på landet. Åh, de är så kära i varandra. Det lyser om dem – kärlek och harmoni.
Vi badade (IGEN) och vi grillade och vi drack Irish Coffee. Ja, inte chauffören då. Men jag. Jag har ju inte ens körkort.
Och Sebbe sprang runt i trädgården och han var så lycklig (och nu är vi hemma igen och han är ack så trötter).
God natt.
Ett dygn på landet: 38 bilder och 2 videoklipp
Nu ska ni få ta del av min helg på landet. Ja, jag hälsade på mitt bögpar i den fräsiga sommarstugan lyxvillan ett par timmar utanför stan. Jag åkte tub-tub-buss-buss-bil och så var jag äntligen framme.
1. Barndomsminnena blommade ut i huvudet när jag åkte den sista sträckan på en smal, smal väg med M-skyltar och hela kittet. 2. Jag satte ribban.
Väl framme blev jag serverad lunch (ena herren i huset är en före detta kokerska) och trots allt det luxuösa så kom ölen från Willys: en tia för ett sexpack.
Sebbe, som hade varit där i ett dygn redan (eftersom jag var ute med barndomsvännerna kvällen innan), var glad att se mig.
Ner till sjön och jag var inte sen att hoppa i! Detta var nog mitt första bad, i en sjö, sedan 80-talet.
Jag simmade och jag surfade (nåja) för första gången. Tänk att en surfingbräda väger så mycket – det hade jag ingen aning om.
Tada!
1. Jag vek ut mig en smula. 2. Sebbe: okopplad och avkopplad.
1. För mig är det en upplevelse att hänga tvätt i en trädgård. 2. Vår vän Rosé gjorde entré (hon dyker då upp överallt).
Klubba som klubba. Crocket för första gången på minst 20 år.
Tänk så basic och tillfredsställande att plocka mynta i trädgården…
…Till kvällens mojitos.
Grillen åkte fram och Sebbe njöt av dofterna.
Quorn och lökringar och majs och rödlök och tomat och paprika och… Underbart gott.
På kvällen väntade sällskapsspel: Da Vinci-koden. Premiär för mig och riktigt trevligt! En massa slags drinkar avlöste varandra och med tanke på att samtliga närvarande var ickeheterosexuella män så blev det oväntat mycket snack om brudar.
Plötsligt började det blixtra och det blixtrade som tusan. Där satt vi mitt i skogen och såg alla tusentals blixtar lysa upp natten. Snart började det spöregna och därefter tokblåsa.
1. Ett djur sökte skydd. 2. Vid toalettbesök krävdes pannlampa!
Eftersom det enligt flera vittnen spökar i gästrummet fick Sebbe och jag sova i the master bedroom. Tack! Morgonen därpå hade vädret lugnat sig; jag vaknade dock av att granntanten skällde på sin make. De stod i trädgården och hon malde på och malde på med sin monotona stämma och jag tyckte lite synd om karln.
Värdarna tog sovmorgon och Sebbe och jag tog en promenad i trädgården…
…Och borstade pälsen.
Därefter åkte gummistövlarna på (för första gången sedan barndomen)…
…Och gräsklipparen åkte fram. Först en utan motor (astungt)…
…Och därefter en med motor. Nu är ni imponerade va?
Det blev tandemcykling.
Och det var väldigt läskigt.
Och värst var det när jag satt där fram, men Sebbe tyckte att det var tokskoj.
Sedan såg jag det där djuret igen.
Vistelsen avslutades med Da Vinci-koden och en riktigt smarrig söndagsmiddag och därefter åkte Sebbe och jag hem. Bil-buss-buss-tub-tub och så var vi hemma igen – trötta men lyckliga och tacksamma.
Sebbe strosar runt i trädgården:
Sebbe äter lunch:
Hemma
Sebbe och jag kom just hem efter en suverän helg på landet.
I morgon kommer ett fett bildreportage, men jag kan redan nu avslöja att jag gjort en massa saker som jag aldrig gjort tidigare.
Är nu nyduschad och härlig och jag har gått igenom hela min kropp för att försäkra mig om att jag inte fått mitt livs första fästing. (Jag förstår att många gärna skulle vilja göra det jobbet – undersöka hela min kropp alltså – och jag är inte den som är den, så kom igen bara.)
Nu: slapperi slappera och webb-tv och sömn.
Vill tacka Moder Jord som gett mig så många fina vänner. Tack.