Dag två började vi med att strosa lite i stan. Besökte Tel Aviv Museum Of Art. Det var väldigt folktomt på grund av självständighetsdagen.
Och så tog vi en cykeltur. Genom stan och ner till stranden.
Det blev mulet.
På kvällen tog vi en promenad och åt en ljuvlig middag på en mysig restaurang. Jag åt världens godaste latkes (från wikipedia: Latkes (jiddisch: לאַטקעס) är en judisk maträtt, en slags plättar gjorda på potatis och lök. Maträtten tillagas traditionellt vid den judiska högtiden Chanukka).
Etikett: Tel Aviv
Dag 1
Okej. Here goes. Nu tar vi det grundligt och från början.
Innan maten på planet (nedan) beställde jag in vin, drink och chirre (chips). Lovely.
Sedan såg jag dessa vyer. Och bilden nedan – låter konstigt och stämmer förmodligen inte, men jag kände att jag kom ihåg den där udden från förra gången. Därför tog jag kort. Nästa gång ska jag jämföra…
Efter 4½ timme landade jag på snygga Ben Gurion Airport. En massa frågor om varför jag besökte landet och det kändes härligt att säga att jag var där för att träffa min karl.
Y mötte mig på flygplatsen. Han var fin och det var så ljuvligt att ses igen. Det hade gått 64 dagar sedan senast men det kändes som om tiden stått still (men ändå inte).
Y åkte och hängde lite med sina barn – det var ju helgdag, och helgdagar är väldigt viktiga för judarna. Jag tog en tupplur och när Y kom tillbaka blev vi så här glada.
Därefter gick vi och klubbade och träffade min vän IB. När vi kom fram till stället hörde jag Y säga “Kim Milrell” i entrén. Han, den lilla spjuvern, hade föranmält oss. 🙂
Sedan hem för att sova.
Jag är “här” nu
Låg i sängen och sa: “vem försöker jag lura?” och klev upp
Klockan är halv fyra och jag ska snart upp och till jobbet. Är upprörd och kan ej sova. Tack för det. Jag skulle vilja skriva väldigt grova saker nu, men jag orkar inte. I quit liksom. Jag ber bara varenda människa på detta klot, som är på väg att sätta en unge till världen, att tänka efter före. Ungen blir förmodligen inte exakt som du vill. Förmodligen blir han/hon bättre än du själv, men du kommer aldrig att förstå det. Så tänk efter en extra gång.
I måndags klev jag in i en väldigt cool t-shirtbutik i Tel Aviv. Bruden i kassan sa: “Har du inte varit här förut? Jag känner igen dig.”
“Nej”, svarade jag. “Jag har varit i stan förut men aldrig i denna butik.”
“Kanske såg jag dig någonstans”, sa hon.
Sedan kom vi på nåt sätt in på att min man bor där och hon berättade att hennes bror just gift sig med en svenska. “Så vi hade just 30 svenska besökare, på bröllopet. Jag hade också en svensk pojkvän en gång.. men…” Jag såg på henne att hon var djupt sårad.
“Jag förstår att det är svårt”, sa hon. “Men finns det kärlek så.. vad kan man göra?”
Jag nickade instämmande och köpte en (assnygg) grön t-shirt som jag inte alls hade tänkt köpa.
Tatueringen
ALAD står det, vilket står för Ana Lamdeni Datcha. Vilket betyder “vänligen lär mig din tro”. Kommer från kabbalah och ska skydda mig från det onda ögat. Jag trodde bara inte att det onda ögat skulle finnas så nära mig.
